Nu är det mindre än två veckor kvar till årets stora kraftutmaning. Jag kommer då vara i Sälen för att ta mig 90km till Mora i ultravasan.
Ska jag vara ärlig så känner jag mig rätt så oroad över uppgiften. Är det verkligen möjligt att springa så långt? Det är ju helt sjukt långt att faktist springa i 90km.
Det är flera gånger som jag har funderat om jag inte ska byta till halva sträckan eller om jag ens ska springa. Mest är jag rädd för hur kroppen ska reagera och att jag ska dra på mig någon skada eller att det bara ska bli en ren plåga. Men nu har jag bestämt mig att ge det ett försök.
Om jag får ont eller kroppen inte ens klarar av det så är det väl bara att bryta? Samtidigt ska det också bli väldigt spännande att se hur kroppen reagerar. Hur kommer det att kännas efter 50,60 eller 80km? Om man sedan inte ens försöker så lär det heller aldrig gå.
Sedan peppar det mig att se att det verkar vara väldigt många andra som klarar av dessa extrema sträckor. Tänker främst då på SM i ultralöpning som gick igår och där de sprang hela 100km på mestadels asfalt. Detta också på en rundbana på 8km. Måste mentalt vara så mycket tuffare än ultravasan.
Det slår mig då också hur viktigt det är med förebilder där andra visar att det är möjligt. Om ingen annan hade provat av att springa 90km och visat att det går, då hade jag garanterat aldrig anmält mig. Nu vet jag att många andra har klarat av det och då borde även jag fixa det!