Det har varit en väldigt omtumlande tid med anledning av Coronaviruset och det även för oss på Runacademy.
Text: Petra Kindlund, Grundare av Runacademy.
Inför det här året hade vi tagit in fler anställda på vårt kontor och vi var laddade för ett ta ytterligare steg framåt. Vi skulle utöka oss med fler företagsträningar, resmål, PT-kunder samt få en ny lokal. Vi hade även startat upp löpargrupper på 11 nya orter.
Inför året hade vi dessutom som mål att jobba ännu mer med gemenskap. Vi ville att våra deltagare inte bara ska bli bättre löpare utan även få chansen att också lära känna varandra ännu mer under våra träningar. Vi hade därför tänkt att vi skulle jobba mer med olika par- och samarbetsövningar samt lägga in olika moment som skulle göra att vi integrerade mer med varandra. Det blev inte alls som vi hade tänkt oss. Istället kom Corona.
Flera av våra resor har vi fått ställa in eller flytta framåt. Många av våra företagspass har blivit inställda. Det värsta är ändå oron och att man inte vet hur länge allt kommer att få pågå. Allt känns fortfarande väldigt oklart.
Vi är nu väldigt tacksamma att vi överhuvudtaget har kunnat starta upp våra grupper. Det har varit viktigare än någonsin. Under svåra tider behöver vi varandra och man har ett större behov av att prata av sig. När flera tvingas att jobba hemifrån och nästan isolera sig från andra så blir det extra tungt och oroande. Vi som människoart har ett stort behov av andra. Ingen är stark ensam.
Utomhusträning känns även som det bästa valet för att undvika smitta.
Alla våra planer kring hur vi skulle stärka vår gemenskap fick vi däremot ta bort. Istället skulle vi vara så långt ifrån varandra som möjligt, springa i ännu mindre grupper och försöka undvika kroppskontakt.
Våra deltagare har ändå varit extra positiva och fler som nämnt att det varit så befriande att komma iväg på en timmes träning utan att behöva tänka på Corona. Under första veckan var det ändå många som kom till våra pass trots all uppmärksamhet kring Corona. Det var ändå viktigt. Löpning tillsammans med andra är både förenande och befriande på samma gång.
Hur jobbigt allt än känns nu så är jag övertygad att allt elände ändå kommer leda till något gott. Vi kommer alla lära oss något från detta och det kommer att utveckla oss. Men framförallt så kanske det bidrar till ännu mer gemenskap och samhörighet. Vi kommer verkligen inse hur vi alla behöver varandra och vi kommer få en större förståelse för vad som verkligen är viktigt.
