I fredags valde jag att avbryta min morgonjogg efter bara några hundra meters löpning. Anledningen var att det ömmade i en häl. Inget löppass är värt att köra med risken att bli skadad. Idag är jag glad för valet jag gjorde även om det kändes lite tungt att inte köra det pass jag hade planerat.
För säkerhetensskull tog jag dessutom två heldagar vila från löpning och igår var jag ute med löparskorn igen. Det gav goda besked och jag kände inte av någonting i hälen. Om jag istället hade sprungit i fredags är risken stor att jag inte hade kunnat springa på flera veckor. Så små är marginalerna och det gäller att lyssna på kroppen.
För att inte gå på för hårt med löpningen så har det idag blivit mosslöpning. Det ger grymt bra träning och belastar kroppen mycket mindre. Du får nämligen inte samma stötar och därmed inte samma belastning som när du annars springer. Däremot får du hög puls och trötta ben. Dessutom är det väldigt skoj. Det positiva med att det har regnat så mycket i sommar är att myrarna är riktigt genomblöta och det gör att man får kämpa desto hårdare.
Men kom ihåg, har du en främmande ömhet och smärta, lyssna på kroppen och fortsätt inte springa. Det är alltid bättre att vila en dag för mycket än att du drar på dig en allvarlig skada.