Johannas väg längs Valencias gator!

Johanna Bäcklund december 3, 2018

Eftersom det var tre år sen jag senast sprang maraton visste jag inte riktigt vad jag skulle sätta upp för måltid från början.
När jag och Christian Mundt träffades för 10 veckor sen sa jag att jag ville göra under 2.45, men helst under 2.40. Dock kändes det som ett tufft mål.

Träningen flöt på väldigt bra och alla pass gick enligt plan eller bättre. Vilket gjorde att jag började tro på att kunna springa riktigt bra i Valencia!

En viktig del hela hösten har även varit återhämtning, jag har varit på massage hos Mats Olofsson minst en gång i veckan. Utöver det har jag senaste veckorna fått hjälp av Ruud på Phyx som både behandlat och hjälpt mig balansera min kropp.

Det är inte alltid enkelt att få till allt med småbarn. Med bara veckor kvar och nedtrappning av träningen var det dags att hitta formtoppningen. Jag var förbered både fysiskt och mentalt. Att min minsta då valde att komma in i en dålig sömnfas var givetvis inte optimalt. Han vaknade många gånger per natt, som gjort att jag varit tvungen att gå upp och på så vis fått en väldigt ryckig sömn. För att ändå kunna sova så mycket som möjligt går jag tidigt i säng och försöker att inte stressa upp mig över detta, då det ändå inte går att påverka.

Detta toppades med att hela familjen blev sjuk veckan innan loppet. Som tur var klarade jag mig lindrigast där min hals enbart kändes 1-2 dagar och sen snuva. Jag höll koll på min puls de senaste dagarna, vilken ändå var normal men var fortfarande orolig dagen innan om jag skulle kunna fullfölja. Om jag skulle känna att det inte gick skulle jag givetvis kliva av. Det är otroligt viktigt att lyssna på kroppen och inte ignorera förkylningar så därför är jag noga med det.

Jag är därför väldigt glad att jag trots mina senast vecka lyckades komma under 2.40. Jag startade rätt snabbt men enligt plan men kände halvvägs att det började bli tyngre, vid 25 kändes det riktigt tungt. Jag tänkte många gånger att jag orkar inget mer, nu kliver jag av. Men jag jobbade med att vända tankarna till nåt positivt och fortsatte kämpa!

Det var många ute och hejade som gjorde att jag fick ny energi. Höjdpunkterna var när min man, barnen och mina föräldrar stod. Dessutom fanns det även andra svenskar som hejade extra mycket!

Jag var så lycklig att nå målet och dessutom med nytt personbästa med 12 minuter. Just igår hade jag inte kunnat göra mer. Även om jag vet att jag har ännu mer att ge. Nu skall jag återhämta mig, ladda och på sikt lägga en ny plan för 2019!

I mål möttes jag av en minst lika glad familj som stöttat mig enormt i min satsning mot Valencia.


comments powered by Disqus