Stäng

Runacademys blogg

Kristoffer besteg Mount Everest – fast i Gävle

Publicerad

I brist på att alla lopp ställs in så får man hitta på egna utmaningar – vår ledare i Gävle, Kristoffer Wahlberg, tog den uppgiften på stort allvar och besteg i helgen Mount Everest – fast i Gävles lilla slalombacke. Totalt blev det 253 vänder och han höll på i hela 15h. Vilken bedrift! Han gjorde detta tillsammans med sin löparkompis Stefan Ehrin.

Vad var anledningen att ni gjorde detta?
För cirka 3 veckor sedan var jag tillsammans med några vänner och bland annat en löparkompis vid namn Stefan Ehrin  i samma skidbacke och sprang ca 100 gånger upp och ner. Under det passet skojade jag lite med Stefan och sa att vi borde göra Mount Everest höjdmeter i den här backen. Men Stefan tog det inte riktigt som ett skämt, han funderade på det där ett tag. Det gick någon vecka och i måndags (samma vecka som ”bestigningen”) hörde Stefan av sig och frågade om kommande söndag passade. Det hade sjunkit in på mig också och kändes görbart men kanske liite snabbt inpå, men träningen har funkat bra på slutet så jag trodde verkligen att jag skulle kunna klara det. Vi bestämde start klockan 04.00.

Hur var det att gå upp och ned så många gånger? Hur lade du upp det?
Vi sprang faktiskt varje nerförslöpa, däremot uppför började jag varva gång med jogg redan från början. Vi hade ett depåtält nere vid backens botten som var våran energi- och vätskestation. Första fikan gjorde jag och Stefan efter 53 gjorda vändor. Därefter var nästa på 103. Sen blev det tätare och tätare, dom sista 40-50 rundorna blev det ett litet stopp var femte varv.

Hade du någon svacka på slutet och ville ge upp? Vad var det som motiverade dig?
Det var svackor lite här och var efter ca 140 rundor för mig, lite berg och dalbana med illamående, men magen fortsatte ändå ta emot energi så upp till ca 180-200 gick det ändå ok. Efter ca 9-10 timmar började det regna rejält och bli kallare, ett tag snöade det faktiskt, skidbacken blev väldigt lerig och hal. Då insåg man mer och mer att det här kommer ta tid. Sista 53 rundorna gick mycket saktare, men var ändå stabila för vi tog många men inte jättelånga fikapauser så vi rörde oss hela tiden framåt. Klart man tänkte några gånger på att bara lägga av men det gör man ofta på ultralopp tycker jag, men det är bara att tjura i och fortsätta. Jag hade lite problem med vänster framsida lår vid knät förmodligen på grund av utförslöpnignen redan vid varv 150, men efter ett skobyte blev det mycket bättre igen.

Hur kändes det att ta sig i mål?
Att ta sig i mål är så fantastiskt, det är för just den där känslan jag gör det här. Känslan av total lycka och en sorts tomhet på samma gång.

Visst friade du sen på toppen? Hur var det?
Jajjemen! Fast det var vid botten av backen när passet var slut. Min sambo har stått ut med mycket löprelaterade tokigheter nu så hon måste ju bara vara den rätta ?. Jag hade faktiskt haft det i tankarna länge, tänkte göra det på ett lopp i alperna förra året men det blev inställt på grund av knäskada.

Everest Challenge:
Hemlingbybacken 35hm
253×35 = 8855 hm
Sträckan blev 89km och det tog 15 timmar och 8 minuter.

Stort grattis och bra kämpat säger vi på Runacademy!


Kommentarer avstängda.