Under hösten har jag känt mig lite vilse med min egen träning. Inte riktigt hittat ett mål som har känts lockande. Att springa de klassiska långloppen som Lidingö och Stockholm marathon har inte känts tillräckligt spännande. Det har jag nu gjort några gånger och den enda anledningen att göra det igen är för att få en bättre tid. Det känns just nu inte som en tillräcklig stark morot. Jag har förvisso bestämt mig för att springa Stockholm marathon nästa år igen då jag vill ha revansch från i år och plocka några sekunder, men jag har ändå haft svårt att motivera mig till det där lilla extra. Behöver få testa på något som också känns helt nytt.
Jag vill göra något nytt varje år som utvecklar mig och som känns spännande. Så nu har jag tagit ett helt nytt beslut. Något som jag har sagt att jag aldrig i hela mitt liv skulle göra. Just nu känns det ändå helt rätt och väldigt spännande.
Jag har som filosofi att man måste våga testa det mesta innan man kan säga om man gillar det eller inte. Min stora merit som löpare skulle jag påstå är min mångsidighet. Är nog inte jätte många löpare som har tävlat på elitnivå på alla distanser från 400m upp till marathon. Men jag har en sträcka kvar för att verkligen ha provat på allt – och det är att springa ultra.
Då jag själv också kommer från Dalarna och mina första tio år spenderade jag i Mora så har ju Vasaloppet alltid varit något extra speciellt. Jag har alltid sagt att jag någon gång ska ta mig i mål i Mora. Men att åka skidor har aldrig känts särskilt lockande. Känns som att det inte heller är helt lätt att förbereda sig för med tanke på bristen av snö. Att springa Vasan känns istället mycket mer lockande. Ska jag vara helt ärlig tror jag att jag dessutom kan springa Vasaloppet fortare än om jag skulle åka skidor.
Så utan alltför mycket eftertanke så gjorde jag det galna. Jag anmälde mig till Ultravasan – totalt nio mil ska färdas i löparskorna på.
Hur det än går så kommer det att bli lärorikt. Hur kommer kroppen att reagera? Går det ens att springa hela vägen? Hur jobbigt kommer det att bli?
För mig kommer detta bli en erfarenhet och lärdom som jag alltid kommer ha nytta av. Hur ska man annars kunna ge tips hur andra ska göra om man aldrig har sprungit det själv?
Sist jag var i Mora sprang jag i stafettform. Men det är ju rätt jobbigt att vänta på pinnen och inte riktigt veta när man ska starta. Nu kommer jag iaf inte ha det problemet 🙂
