I onsdags råkade jag att kliva på ett bi och blev stucken under foten. Det såg inte så lovande ut. Foten svullnade upp rejält och på kvällen såg det verkligen inte bra ut. Att då kunna springa kändes väldigt avlägset.
När jag vaknade idag så var foten fortfarande svullen även om det hade gått ner något. Jag tyckte det därför var läge att få lite råd med en doktor och tips på vad man kan göra åt det. Jag ville verkligen kunna få springa.
Läkaren lugnade mig iaf och sade att det inte var så farligt. Ät lite anti-inflammatoriskt och det skulle inte heller bli värre av att springa. Så jag tog någon Ipren och Voltaren tablett under dagen. På eftermiddagen kändes foten väldigt mycket bättre och jag beslöt mig därför att prova springa.
Kände mig därför extra glad att jag till slut kunde genomföra dagens backpass. Körde 2st 7 minuters backe följt av 2 st 3 minuters backe. Det var riktigt tufft och ett bra pass inför Swiss Alpine om två veckor. Kände mig så glad efteråt att jag kunde genomföra passet. Man ska verkligen uppskatta att bara kunna springa. Inget man kan ta helt föregivet.
Fick med min syster på passet och vi var båda väldigt trötta efteråt.