Nu sitter jag äntligen på bussen mot Grövelsjön! Ska bli så skönt och framförallt skoj att komma upp. Jag har höga förväntningar och just nu ser det riktigt bra ut då solen också lyser.
Men det har varit ett litet äventyr att ta sig upp kan jag lova. När man ska arrangera ett läger så blir det lätt att man packar på sig allt man äger och har. För tänk om någon har glömt det jag ändå äger? Bättre att ta då ta med sig en extra och så rullar det på tills man snart har packat för tre personer. Plötsligt inser man att allt inte får plats i EN väska så man får ta någon extra påse. För att gå igenom hela packningen en gång till mäktar man ändå inte med. På detta har man ytterligare saker som man borde ha när man är arrangör och plötsligt har man ett helt flyttlass med sig. Inte det enklaste att då också byta 3 gånger för att ta sig upp till fjällen.
Så resan har varit som ett träningspass. I Mora lyckades jag även bli fastklämd i dörren då tåget ville åka. Så det var lite kaos men löste sig tillslut.
Det som är märkligast när man har mycket saker är att folk kan stå och glo men inte erbjuda sig att hjälpa till. Måste vara någon form av äkta svensk skadeglädje? Och skulle man sedan be om hjälp så får man oftast till svar en väldigt förvånande blick – Va, pratar du med mig?
Detta beteende måste vara typiskt svenskt, för om det är någon som erbjuder sig hjälp så är det då aldrig någon som kommer från Sverige…
Nu är det ändå slutklagat. Jag har än så länge inte tappat bort något och är desto mer taggad för helgens läger!
