2019 inleddes på Gran Canaria tillsammans med familjen. Där jag under mina två veckor där höjde på veckomängden till 16-17 mil vilket sen blev veckodosen i princip varje vecka fram till Hamburg maraton i slutet av april.
Våren hade flera höjdpunkter i träningen där jag överträffade mig själv flera gånger. Bland annat genom att springa 15×1000 m i 3.23-3.26/km med enbart 90 s jogg mellan. Sedan var en annan höjdpunkt mitt 40km pass i Holland där jag snittade snabbare än jag sprang maran i Valencia på. Med mycket träning är det såklart naturligt att det går upp och ner och alla pass är inte fullträffar. Bland annat hade jag ett tuffare pass när jag skulle springa halvmaraton i Haag som blev inställt och istället gjorde 4x4km med 1km moderat mellan, detta var ett tufft pass mentalt att genomföra när jag hade längtat efter att få testa formen på tävling. Efter alla tuffare pass har jag kunnat ta med mig något jag gjort bra, vilket är en viktig del.
Jag var i bra form inför Hamburg och viljan att prestera fanns verkligen där, målsättningen var hög och jag satsade högt. Med ett inte helt optimalt lopp fick jag slita mycket på slutet. Trots det klarade jag VM kvaltiden och var en lärdom rikare!
Vi beslutade snabbt efter Hamburg att göra en satsning mot Sthlm maraton vilket jag är väldigt glad över, formen höll i sig och jag gjorde många riktigt bra pass inför Sthlm och målet var högt satt. Siktet var inställt på medalj. Kroppen var inte piggast men när jag vid 30km gick upp på andra plats var det bara att trycka på och göra allt för att behålla placeringen och ta mig i mål på bästa sätt vilket jag ändå gjorde.
Sommaren var tuff, formen var som bortblåst, jag hade små ont i min fot hela sommaren och fick slita för varje pass jag tog mig an. Men med en klar målsättning att förbereda mig på bästa sätt inför mitt livs största utmaning, VM i Doha!
Det blev många annorlunda pass med mycket kläder, bastubad innan pass och test att dricka mycket under passen, allt för att försöka acklimatisera mig så bra som möjligt inför utmaningen som väntade i Doha. Jag är oerhört nöjd över att jag fullföljde loppet trots att jag hade den tuffaste resa genom ett lopp jag någonsin upplevt.
Efter 4 maratonlopp på 10 månader var jag både fysiskt och mentalt trött, oktober blev återhämtningens månad. För att sen trappa upp träningen på nytt mot nya mål som väntar 2020.
Passen har under november och december gått som en berg och dalbana. Vilket är naturligt att det gör under grundträningen.
Nu är jag på plats på Teneriffa för att starta 2020 på bästa sätt. Med bra träningsförutsättningar och mycket tid för återhämtning och familjemys!
Jag är otroligt tacksam över all hjälp och stöttning jag fått under året som gått av alla inblandade. Och jag är glad att jag har min tränare Christian som tänker och lägger upp min träning. Min underbara familj som alltid ställer upp. Men även ett omväxlande och enormt roligt jobb där jag kan lägga min kunskap bakom träning för andra. Att få tävla för en så stor klubb med medlemmar över hela landet är en ynnest!
Mot ett nytt händelserikt 2020!
