Stäng

Runacademys blogg

Anna är redo för sitt första maraton!

Publicerad

I februari i år fick ni läsa om hur Anna mot alla odds kom igång med löpningen igen. När Anna var 17 år dömdes hon ut till att aldrig mera kunna gå efter att ha fått ländryggskotorna krossade under en bilolycka. Men Anna tog chansen, opererade sig och efter en lång rehabilitering kan Anna nu springa igen. Nu på lördag står Anna på startlinjen för att springa sitt allra första maraton! Detta är för Anna en dröm som snart kommer gå i uppfyllelse. I dag får ni läsa om Annas sista förberedelser inför loppet och vad hon har för förväntningar på Stockholm maraton.

Hur har de sista förberedelserna gått inför Stockholm maranton?
Jag har hållit mig till min plan med långpass på mellan 20-30 kilometer cirka en gång i veckan. Mitt längsta pass blev 39 km och det sprang jag för cirka tre veckor sedan. I övrigt har jag tränat coreträning 3 gånger varje vecka via jobbet där jag är instruktör, tränat bodypump och på så sätt tränat upp min styrka. Jag har även lagt in distanspass på cirka 1 mil samt sprungit intervaller på löpband och crosstrainer. Sen självklart är jag med och coachar i Runacademy löpargrupp i Skellefteå varje onsdag. Den här sista veckan har jag tagit det lugnare. I söndags sprang jag en löprunda på 13 kilometer, i tisdags coreträning samt löprunda på 7 km. Jag var även med i onsdags och sprang med Runacademy löpargrupp. Imorgon, fredag bär det äntligen av till Stockholm!

Hur känns kroppen nu inför loppet?
Kroppen känns bra. Jag haft lite känningar i baksida lår och fick hjälp av naprapaten på jobbet med tejpning. Sedan började jag äta magnesium och då försvann besvären.

Vad tror du kommer vara den stora utmaningen under loppet?
Det största utmaningen kommer nog vara det alla pratar om, värmen. Det kommer bli tufft att orka springa 42 kilometer och samtidigt få i mig tillräckligt med vätska, salter och energi.

Har har du förberett dig mentalt på hur du ska hantera utmaningar under loppet?
Inför loppet har jag sprungit på platser i naturen som jag tycker om, stannat upp och bara varit. Det är viktigt att påminna sig själv om att njuta av löpningen. Jag försökt tänka positiva tankar, visualiserat om hur lycklig jag kommer att bli då jag ser Stadion och inser att jag kommer att klara det. Jag tänker också att med det jag har med mig i bagaget i och med olyckan så vet jag att jag har tillräckligt mycket pannben att plocka fram då det går tungt. Jag även deltagit i yoga som min kollega håller i, vilket har varit ett bra sätt för mig att komma ner i varv.


Anna bor i Skellefteå och har fått träna både i sträng kyla och mycket snö!

Vad ser du mest framemot på lördag?
Folkfesten, samhörigheten med övriga löpare, att peppa varann under vägen och få energi av publiken. Det kommer att kännas stort att få springa in på Stockholm Stadion och få min medalj. För mig kommer det bli ett enormt stort kvitto på att jag lyckats med det som många aldrig trodde var möjligt! Att jag som har  varit ryggmärgsskadad, inte haft känsel i benen kan träna upp mig så pass att jag till slut klarade av att springa Stockholm maraton. Men jag är inte i mål ännu, så håll gärna tummarna för mig på lördag!

Vi önskar Anna och alla andra som ställer sig på startlinjen på lördag ett stort lycka till!


Kommentarer avstängda.