Wow vilken kämparinsats av vår ledare i Skellefteå, Anna Hedlund Wallström, som igår tog sig igenom sin allra första ultra på Boden Fortress 50km!!
Anna som fick höra av flera läkare att de trodde hon aldrig mer skulle springa efter en bilolycka på en semesterresa i Florida 1990 där hon krossade ryggen fullständigt. Men med vilja av stål visar Anna att ingenting är omöjligt och efter flera års av lång rehablitering har Anna tagit sig tillbaka.
Igår tog hon ett stort nytt kliv när hon klarade av att ta sig i mål på sin första ultra som sprangs i tuff terräng.
Innan loppet skrev Anna följande på sin Facebook sida:
”Jag skulle kunna nöja mig med att stanna kvar i min trygghetszon,
Jag skulle kunna nöja mig med att ha sprungit Tjejmilen, Göteborgsvarvet, Lidingöloppet, Stockholm maraton.
För jag vet, att många i min bekantskapskrets skulle aldrig ens göra det.
För att jag vet att läkarna inte trodde det var möjligt för mig för en massa år sedan.
Jag vet att jag skulle kunna nöja mig med att ha tagit mig upp på toppen av Kebnekaise, när jag vet hur det känns att få ett besked av läkare; tyvärr, din ryggmärg är skadad pga krossfrakturer i ryggraden. Du kommer inte att kunna gå igen……
MEN, jag har aldrig varit rädd för att våga.
Så många saker som läkare sagt åt mig att jag INTE får göra pga min stelopererade rygg, tex åka motorbåt på vågor för att det skumpar för mycket, eller åka slalom utför, för att jag kan ramla, eller kanske det mest knäppaste egentligen ; jag tror jag är en av de få i hela landet som har läkarintyg på att jag inte bör dammsuga för den ställningen är inte bra för min stelopererade rygg.
Jag har trotsallt alltid valt att gå min egna väg, alltid.
Ofta med min mammas förtvivlan och oro, ändå vet jag att mina föräldrar är otroligt stolta över det jag har åstadkommit och där jag är idag.
Jag skulle kunna nöja mig, jag behöver inte visa för någon mer att jag kan.
Jag gör det inte för att visa er andra.
Jag gör det för min skull, för att visa mig själv att jag faktiskt kan, att alla tårar, alla gånger jag låg på sjukhusgolvet då jag försökte dra mig framåt faktiskt har gett resultat.
Jag kommer inte vinna på lördag.
Jag kommer att ställa mig på startlinjen till mitt livs hittills längsta lopp, 50 km.
Kanhända att jag blir sist.
Kan hända att jag inte tar mig i mål denna gång,
Men att våga är bara det en vinst✨”
Detta skriver Anna efter sin fantastiska insats efter gårdagens lopp:
”Jo, jag tog mig i mål på 50 km! Härmed har jag avklarat mitt livs längsta & absolut tuffaste lopp.
Jag lufsade runt ensam i skogen då de övriga drog iväg i ett tempo som jag inte klarade av att hålla. Sprang dessutom fel i skogen o ville bara sätta mig på en stubbe o ge upp, men tänkte; vem ska hitta mig, jag vet ju knappt själv var jag är. Vid 30 km fick jag sällskap av en farbror från Oxelösund, vi höll sällskap fram till ca 40, då sa han; far iväg du.
Jag har ont överallt och känner att min kropp egentligen inte fixar så här tuff terräng.
Hursomhelst är jag tacksam att jag är så envis och tog mig i mål.”
Stort grattis Anna för din kämparinsats, hjärnvilja och tack för att du visar att allt går om man bara kämpar för det tillräckligt hårt och vågar att tro på sig själv. Det gäller att aldrig ge upp!
Emiko Schönberg skrev den 30 juni, 2019
Stort grattis! Du är riktig kämpe!👏👏👏