Det känns alltid lika ovant att springa när det blir halt och kallt, trots att det återkommer varje vinter. Jag känner mig alltid lika obekväm och allt som oftast drar jag på för myckét så när det kommer en kurva får jag steppa lite på stället eller snabbt ta tag i något så jag ska slippa ligga på rumpan. Lika så startade årets kvalitetspass i halka..
När det blir kallt och halt brukar jag försöka undvika att springa så mycket med Vilhelm i vagnen. Jag tycker det känns lite osäkert att springa när det är halt och därför vill jag först ge mig ut själv för att hitta lämpliga vägar att springa med barnvagn på. Blir nästan alltid de största cykelbanorna där de sandat bra.
Nu under jul- och nyårsledigheten har det varit ganska kallt, först minus grader och de senaste dagarna rätt mycket blåst. Då det blir extra kallt att springa med Vilhelm eftersom han även utsätts för vinddraget som är betydligt större än när man går har det varit skönt att vi båda varit hemma och jag sprungit de flesta passen själv. Men de gånger jag springer med Vilhelm när det är kallt springer jag oftast med honom när han sover, då han ligger ner och är mycket mer skyddad. Om jag tar en runda med honom vaken blir det bara en kort sväng och de dagar då det inte blåser.
Igår var en sådan bra dag att springa med Vilhelm, vi avslutade vårt pass med att titta på tågen uppe på Årstabron, en av Vilhelms favorit sysselsättningar utomhus just nu!
