Just nu befinner jag mig på Kap Verde som är en ö-grupp utanför Afrikas kust (Är omkring 50 mil från Afrika till havs). Kap Verde är ett eget land och består av 10 olika öar och har omkring 500 000 invånare. När min mor fyllde 60 i December så gav jag tillsammans med mina syskon denna resa i present. Vi befinner oss på ön Sal och det är denna ö som de flesta åker på semester eftersom den internationella flygplatsen finns just på denna ön.
Om du vill ha lugn och ro samt koppla av med sol och bad så är detta helt rätt plats. Stress existerar inte och ingen har bråttom. Det finns dessutom inte så mycket trafik och man förvånas över hur lugnt och tyst det är överallt. En perfekt plats för avkoppling helt enkelt.
Vi kom hit i torsdags och har förstås badat, solat och så har jag tränat en hel del. Har dessutom provat att få snygga fötter i ett fiskbad och det var en upplevelse kan jag lova.
Idag har vi åkt på rundtur runt ön med guide där höjdpunkten var att bada i en Saltsjö med 26% salt. Det var en upplevelse och man flöt som en kork. Efter badet kom jag på den förträffliga idén att springa hem från saltsjön som på kartan inte såg alltför långt bort. Det var ju bara att följa havet, över något berg och sedan skulle jag vara framme. Att det var typ 30 grader och inte en enda skugga skulle inte hindra. Trots att guiden inte tyckte det var sån bra idé (men hon var ju ingen löpare så inte så mkt att lyssna på tyckte jag), så hade jag bestämt mig.
Om det är något som jag gillar på semester så är det äventyr och springa på nya platser. Så medan de andra tog sig med bussen tillbaka till hotellet och tyckte jag var helt galen så packade jag ihop det lilla vatten jag hade kvar, satte på mig löparskorna och följde havet med hopp om att hitta hem. Jag hade ju mobil med mig så var ju bara att ringa om det skulle hända något.
Efter drygt 1 kilometers löpning insåg jag att jag inte hade någon täckning på mobilen. Det var dessutom kokande hett och det fanns ingen som helst skugga. Jag var dessutom helt ensam och fanns inte en enda människa i synhåll. Jag möttes istället av torr och öde mark samt en massa sand.
Efter en timmes löpning började jag bli rätt så trött och törstig. Hade förstås tagit med mig alldeles för lite vatten. Varför ska jag få för mig sånna här dumma saker och inte bara sprungit säkert från hotellet? Hade ingen aning om hur långt det var kvar och istället möttes jag av ett berg som jag behövde komma över.
Väl uppe på berget började jag bli rädd på riktigt. Det var inte helt tydligt åt vilket håll jag skulle springa och det var stekande sol och utan ett enda moln. Mitt vatten började ta slut samt att jag inte längre såg havet vilket gjorde att det inte var helt tydligt åt vilket håll jag skulle. Jag kände mig just då väldigt liten och ensam. Det är väl inte någon jätte smart idé att springa helt själv mitt på dagen i strålande hetta på en väg man inte har en aning om hur långt det är. Tänk om jag skulle bli överhettad och få yrsel? Mycket som kan hända när man är helt själv utan vatten i denna värme.
Men jag lyckades ändå samla mig själv och till min glädje hittade jag tillslut en skylt där det stod Santa Maria på. Nu måste jag iaf komma rätt. Efter ytterligare en halvtimmes löpning så såg jag dessutom mitt mål och staden där vi bor var inom räckhåll. Vilken lättnad.
Efter över 2 timmars löpning var jag tillslut äntligen tillbaka till vårt hotell. Jag var lättad, lycklig, törstig och så glad att jag klarade av det. Skulle aldrig rekommendera någon att direkt göra samma sak helt ensam då vad som helst egentligen kan hända. Men just nu känner jag mig både glad och stolt att jag ändå gjorde det.
Bilder från dagens ensamma äventyr:
