En gång om året brukar vi arrangera en rolig inspirationshelg för våra ledare. En helg där vi umgås, tränar, lyssnar på spännande föredrag och äter god mat. I helgen har det varit dags för årets inspirationshelg på Bosön i Stockholm.
Under min graviditet har jag hela tiden hoppas på att lillen skulle komma lite tidigare än den 1 oktober, just för att jag skulle ha möjlighet att vara med på en del av helgen. Att bara få möjligheten att åka ut och säga hej till alla våra ledare som rest från hela Sverige hade varit väldigt värdefullt. Det blev därför lite extra jobbigt för varje dag som han gick över tiden. När han väl ploppade ut under torsdagen förra veckan så insåg jag att det skulle bli svårt att åka ut till inspirationshelgen om än för bara en kort stund.
Att få en liten bebis har varit alldeles underbart men också mycket intensivare än var jag någonsin hade anat. Jag trodde vi skulle ha en massa tid att slappa framför tv:n, slöa oss och bara vara. Men det har varit fullt upp och dagarna går fortare än aldrig förr. Lillen vill amma varannan timme och äter då i 30-45 min. Dygnet runt. Däremellan ska man byta blöja, ge tröst när han skriker, gå ut med vår hund Ludde, leka med Ludde, handla mat, hinna äta, försöka sova lite själv, plocka med grejer så det är lite ordning samt hålla någon okej standard på sin egen hygien. Har i veckan slagit nytt personligt rekord i både duschning så väl som att plocka av bordet från kvällens tacomiddag. Som småbarnsförälder gäller det att vara tidseffektiv. Har på detta fått sova omkring 2-4h per dygn så man är väl inte direkt super alert även om jag känner mig förvånansvärt pigg trots så lite sömn.
Som ni då kanske förstår har det därför känts som en omöjlighet att åka ut till Bosön. I torsdags bestämde jag därför för att helt lägga ned den tanken då kändes som ett alltför stort projekt. Men jag kunde ändå inte riktigt släppa det. Om det är något som man verkligen vill så borde det väl ändå inte vara en omöjlighet?
I fredags övertalade jag min man att jag så gärna ville ge det en chans. Det gäller att bara planera dagen efter lillen och i värsta fall är det bara att åka hem om det inte alls skulle fungera och han bara skriker och är otröstlig. Han var inte så svårövertalad utan tyckte att jag självklart skulle få chansen att träffa alla.
Min man tog en promenad med Filip medan jag kunde överraska ledarna på inspirationshelgen.
Ingen på inspirationshelgen visste att jag skulle komma då jag tänkte att det skulle bli en överraskning. Hann därför också bli riktigt nervös innan min ankomst. Precis när de har avslutat en priscermoni för de ledare som slagit sig in bland våra klubbrekord så tog jag chansen. Alla var då samlade i en stor föreläsningssal. Jag lyckades tajma det så bra att jag fick pampig musik till min entré då de hade musik till själva prisceremonin.
Ni ska tro att de blev chockade och mins kollegors reaktioner gjorde att jag blev alldeles rörd. Det hela slutade att jag stod och bölade framför alla våra 100 ledare (Man är verkligen super känslig veckan efter en förlossning).
Jag blev i alla fall väldigt berörd över att alla blev så glada att jag kom. Det blev sedan en massa kramkalas och jag lyckades också samla mig och tacka alla våra fantastiska ledare för det jobb som de gör. Det var verkligen så roligt att få träffa alla våra ledare då det inte är ofta som vi är så många som är samlade på en och samma gång.
Jag hann sedan lyssna på en föreläsning om mentalträning med professor Göran Kenttä innan lillen var hungrig och ville hem. Är väldigt glad för att jag tog chansen för även om det var ett projekt att få till så gav det så mycket energi tillbaka att det helt klart var värt allt extrajobb.
Nu är helgen avslutad för ledarna och under morgondagen kommer en liten längre rapport om allt annat roligt som ledarna har gjort under helgen samt många fina bilder.
Jag blev väldigt berörd av att träffa alla ledare i helgen. Det betydde väldigt mycket och blev extra känslosamt då jag fick sånt fint bemötande
asas
Extra skoj att jag även hann lyssna på första delen med Göran Kenttä om mental träning. De var väldigt tänkvärt och gav en del tips.