I måndags körde vi terminens sista ledarledda pass i grupp och efter det har vi uppmuntrat våra deltagare att köra passen på egen hand med en ljudfil. Vi är väldigt imponerade över alla deltagare som i veckan har kört passet det helt själva under veckan. Extra kul när ni delar med er av passen i våra facebook grupper eller på instagram genom att tagga runacademy. Det inspirerar!
Extra kul att läsa så många positiva kommentarer. En av dessa var Anna Nystedts som på sin blogg skriver följande om passet:
”Det behövs inte många sekunder innan jag vaknar till liv efter uppvärmningen. Till ljudet av den peppigaste musik är det svårt att värja sig. Benen som nästan dog under uppvärmningen får nytt liv. Här ska bli åka av. I öronen får jag veta hur lång tid jag har sprungit, hur långt det är kvar. Jag blir påmind om löptekniken och får höra hur bra jag är. Hela tiden till en grym mix av välbekanta låtar som råkar vara nästan identiska med min spinningspellista.
Men det finns ett problem. För när jag inte hör min andning får jag ingen känsla för hur trött jag är. Eller hur fort jag springer. Jag känner mig starkast i stan eller kungen på dansgolvet. Men ärligt, är jag trött? Tar jag ens i? Andas jag? Noise cancellingen fungerar uppenbarligen. Men tänk om jag kommer hem och ser på Strava att jag sprungit trösklar i joggingfart för jag liksom tappade känseln när hörseln försvann…
Försöker öka lite för att inte behöva gråta över Strava sen. Och när musiken tystnar och det är dags för nerjogg känner jag att jag faktiskt är trött. Jag har uppenbarligen gjort jobbet trots att det mest kändes som att jag var på fest.
Ser framemot nästa veckas ljudfil. Så grymt kul! ”
En glad Anna efter passet!
Det har även varit många fler nöjda deltagare som kört passet i veckan. Här nedan lyfter vi fram några stycken!
Nästa vecka är det dags för en riktig utmaning med mjölksyrautmaningen!