Har precis kört igenom ett tufft tabata pass med massa olika styrkeövningar, så nu bränner det så här skönt i musklerna. Ni vet, den där känslan när musklerna ömmar av trötthet och man knappt orkar lyfta armen för man pressat sig med en massa armhävningar, dips, burpees och annat. Skön känsla så här efteråt. Känner mig nöjd!
Efter mitt fiaskot på Stockholm maraton förra helgen (Där jag blev tvungen att bryta på grund av en ond häl) har jag själv känt mig lite tom. Det har väl inte varit helt enkelt att motivera sig att träna och idag tog det lång tid innan jag tog tag i det hela. Hittade en massa andra ursäkter och pysslade med lite ditten och datten. Tiden bara flög iväg och ett tag tänkte jag bara strunta i det. Om jag inte kan springa så kan jag väl lika gärna skita i alltihopa?
Sedan tog förnuftet över. Om jag inte kan springa så kan jag väl passa på att bli stark istället? Det lönar sig inte att bara ligga kvar i soffan och tycka synd om mig själv, så bättre att då bara ta tag i det. Sagt och gjort. Fyrtiofem minuter senare låg jag helt slut på golvet. Nöjd och glad. Längre än så behöver det inte ens ta för att må lite bättre.
Tänk att det gör så mycket att övervinna sina negativa tankar!