Mina ben värker och jag känner mig oerhört trött efter dagens löptur. Totalt blev det för min del omkring 30km vilket är en sträcka som jag sprungit flera gånger under långpassen, skillnaden är att det denna gång tog nästan 3,5 timme att ta sig igenom det.
Anledningen är att jag idag körde myspass med Huddingegruppen och vi höll något långsammare tempo än vad jag är van vid. När man springer långsamt så jobbar man med andra muskelgrupper än vad man är van vid och det kan göra att man rent muskulärt blir mycket tröttare. Av den anledningen kan det vara nyttigt att ibland springa mycket långsammare för att kroppen ska utmanas på olika sätt.
När vi hade sprungit vår skogsrunda på 13km som tog omkring 2timmar, det var oxå en riktigt tuff bana, så var mina ben som stockar. Inte så jätte sugen att då springa mina 13km hem till stan, men jag följde min plan och fick slita hårt på slutet då mina ben var riktigt trötta. När man springer långt så är det mer benen som blir trötta än själva andningen och därför det är så viktigt att också få in dessa långpass så att man vänjer sig muskulärt för det. Springer man långsamt så tycker jag att det till och med blir ännu jobbigare för benen. För mig som ska springa ultravasan var det väldigt nyttigt att få springa igenom denna trötthet. Det gäller då att i första hand bara vänja kroppen att vara ute på fötterna än lång tid. Nästa gång när man är ute länge så kommer det inte att kännas lika mycket. Allt handlar om vana.
Min väg mot stan bestod mest av asfaltslöpning. Bilden visar hur det kändes i jämförelse med skogslöpningen.
Föredrar att springa här!