Att springa ett marathon är en utmaning för de flesta av oss. Att klara av 10mil kan kännas som en evighet. Men 16,8 mil är det ens möjligt? Att dessutom ha 10 000 höjdmeter borde vara helt omänskligt? Det är som att springa 100 gånger uppför Hammarbybacken och på detta också ta sig 16,8 mil.
Men inget verkar omöjligt för ultralöparen Elov Olsson som också kommer vara med som ledare i Gävle i höst. I helgen sprang han ett av världens tuffaste och mest prestigefyllda ultralopp när han gick i mål i Ultra Trail Mont Blanc i Chamonix i Alperna.
Att han bara tog sig i mål är en riktig bragd vilket tog han omkring 30 timmar. För de flesta av oss så är det bara svårt att vara vaken i 30 timmar. Extra imponerande att han klarade av loppet en dag då kroppen inte alls var med honom och han fick slita hårt från start. Här berättar Elov Olsson mer om loppet.
När var det som tuffast?
Hade ett lopp där mina ben saknade styrka. Var tvungen att gå uppför och i detta tillstånd gick jag som ner i viloläge. Höll på att somna i nästan varje backe. Redan efter fyra timmar hade jag tankar på att bryta loppet. Men skärpte till mig och körde på i det tempo som kroppen pallade med. Däremot funkade löpningen på platten och utför bra. Hade bättre fokus när tempot var högre. Men sista biten var helt klart riktigt tufft.
Hur gjorde du med vätska och energi?
Jag åt en hel del under detta lopp men inte någon direkt måltid. Det blev Ca. 20st gels, 10st snickers, bananer, ost, korv, apelsin, godis, energidryck, resorb, cola och en hel del vatten. Vid några tillfällen drack jag buljong med pasta och även en skål med pasta och köttfärssås. För det mesta så åt jag i farten. Men satt ner enbart några enstaka gånger för att få i mig ordentligt.
Hur gjorde du med sömn? Sover man något på vägen?
Det var inte planerat att jag skulle sova. Men efter att jag hållt igång i 12timmar, så fick jag en rejäl dip i en backe. Så jag lade mig ner och lade timern på 5 minuter och sov. Sedan reste jag mig upp och sprang vidare, men kände att det inte gick. Då tog jag en ny paus – på totalt 8 minuter. Men sedan var det slutvilat på loppet. Nu ville jag i mål.
Hur hade du förberett dig inför loppet?
I början av Juli åkte jag med en annan löpare för att provspringa banan under fyra dagar. I snitt en mara med 2500höjdmeter om dagen. Har försökt ha höjdmeter i tankarna så gott jag förmådde under sommaren. Sprungit mycket i backarna hemma i Gävle med andningsmask så jag får lika lite syre som vid den höga höjden i alperna. Körde sedan till exempel alla loppen under fjällmaraton-veckan i Åre/Trillevallen och tränade även dagarna mellan.
Matstopp efter 12 mil av loppet. Endast 5 mil kvar…
Hur var känslan att ta sig i mål?
När jag väl kom ner i Chamonix, så kände jag en lättnad att äntligen få passera denna härliga målgång. Mycket folk som stog och jubla efter gatorna. Mäktigt att jag kunde springa bra och njuta de sista metrarna.
Hur mår kroppen efteråt?
Jag mår oförskämt bra. Kunde redan dagen efter gå ordentligt. Lite små ont i lederna har jag, men inget som stör.
Stort grattis Elov till den fantastiska prestationen! Du visar verkligen att inget är omöjligt om viljan bara finns.
