Tiden går riktigt fort och plötsligt är det endast en vecka kvar till Stockholm maraton. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot loppet. På ett sätt ska det bli skönt att få det gjort. Börjar trötta med att nöta asfalt och längtar efter att springa i skogen. Jag har väl aldrig egentligen varit en stadsmänniska och inte heller när jag springer. Egentligen föredrar jag att springa i fina stigar i skogen och efter loppet kommer jag därför mestadels fokusera på traillöpning där man springer just i skogen och på stigar.
Men det är också något speciellt med maraton och loppet har framförallt gett mig en ökad motivation att träna. Jag har nämligen satt upp en riktigt tuff måltid (Påstår att jag ska göra under 2,50) och det har sporrat mig. Så även om jag når dit eller inte nästa vecka så vet jag att jag iaf vunnit en sak – jag har utmanat både mig själv och min kropp på ett sätt som jag inte skulle gjort annars. Jag har tränat mer än tidigare och har varit mer målinriktad i min träning. Säg vad man vill om att springa maraton, men när man väl har antagit utmaningen så ger det i alla fall en ordentlig sporre. Vägen dit är egentligen en längre och större utmaning än självaste loppet. Man springer inte direkt ett maraton på skoj, det krävs förberedelser om det överhuvudtaget ska vara roligt.
Nu är det största jobbet gjort och endast belöningen kvar. Stockholm maraton är ändå något speciellt och jag ser framemot stämningen, människorna som hejar och hela tävlingen. Jag vet att det kommer göra ont och vara plågsamt. Men fördelen med just maraton är att det dröjer ett tag innan det blir så där förskräckligt jobbigt. I början av loppet hinner man att njuta.
Hur det än går så kommer jag låta mig själv vara nöjd efteråt. Att springa 42km oavsett hur fort det går är bara det en stor bedrift. Det har jag endast lyckats med en gång tidigare.
2011 sprang jag mitt senaste och enda Stockholm marathon och då såg jag verkligen till at njuta av stämningen och loppet. Ska satsa på samma taktik även i år. Altl handlar ju trots allt om att det ska vara roligt och det är ju det man sedan kommer i håg. Då blir man en vinnare oavset hur det går 🙂