Det finns vissa träningspass som är värre än andra. Jag har ett riktigt hatkärlek pass som jag brukar köra för att vässa formen ytterligare några snäpp. Passet består av mycket smärta och pannben. Det här är ett pass som jag enbart kör några gånger per år, det blir alldeles för tufft för både kroppen och för huvudet att köra det för ofta.
Idag var det då dags igen. Redan igår började jag bli smått nervös. Passet är faktiskt jobbigare än de flesta tävlingslopp, så brukar vara mer nervös inför denna uppgift än vad jag är inför en tävling. Så precis innan passet var det många fjärilar i magen. Något fånigt att man kan bli så nervös för ett träningspass, men just att jag kört det så ofta under flera år och vet precis vilka tider jag har gjort som bäst, så blir detta inte bara ett träningspass. Det är snarare som ett riktigt test.
Passet består av en kuperad sträcka vid Årstaskogen på 2,2km. Det är mycket backar både uppför så väl som utför. Det går sedan ut på att springa detta 4 gånger mer eller mindre så fort jag klarar med 2 minuters vila mellan varje omgång. Det gäller att inte vara för mesig från start, men samtidigt så ska man orka att hålla alla intervaller i samma tempo. Att hålla jämnt med alla dessa fyra intervaller är något jag aldrig klarat av tidigare. Brukar alltid stumna helt på tredje och då tappa väldigt mycket. Så målet var att denna gång försöka springa alla intervaller så jämnt som möjligt.
Som tur var så fick jag hjälp av vår ledare Niclas Sjögren från Södermalm som mer eller mindre joggade bredvid för att peppa och heja. Blev även coachad av min kollega Johanna Bäcklund som skrek på delar av intervallerna. Att köra detta pass helt själv är mycket jobbigare, då det är svårt att hålla upp tempot helt på egen hand, så är väldigt tacksam för eran hjälp.
Efter första intervallen är man redan helt slut. Hur ska man då orka tre till? På andra intervallen måste jag hela tiden tänka på att jag måste trycka ifrån i stegen och kämpa hela vägen. Inför tredje börjar utmaningen på riktigt. Nu gällde det att orka hålla samma tempo fast jag redan kände mig helt slut. Men till min förvåning så gick det ännu fortare! På sista intervallen så gäller det att bara ge allt man har. Jag klämde verkligen ut det sista och var helt slut i mål. Den gick också snabbast och var dessutom tangerat pers på sträckan. Jag lyckades även hålla det bästa snittet på intervallerna än vad jag någonsin har gjort. Så jag var riktigt nöjd och glad efter detta pass. Ett pass som är ångestfull innan, vidrigt under men extra skönt efteråt!
Tack för supporten från Johanna och Niclas!