Snorhalt ute gjorde att jag idag valde att springa på löpband. Speciellt eftersom jag enbart skulle springa en liten tur som en uppvärmning inför ett styrkepass.
Jag springer inte alltför ofta på löpband och varje gång blir jag alltid lite knäckt. Det känns som att tempot går så mycket fortare på löpband än vad det egentligen gör. För mig är 5min/km ett behagligt joggtempo, men på löpband känns det som att jag springer riktigt hårt och fort. Detta trots att lutningen är på noll. Visst är det lite märkligt?
Av den anledningen har jag aldrig riktigt gillat att springa på löpband. Tycker det alltid går så tungt och segt. Ökar man sedan tempot så står man ändå still.
Som ni säkert förstår så är jag inget jätte stort fan till löpband. Men när det är halt och kallt så kan det vara ett bra alternativ. Jag tror också att det handlar mycket om vana och man kan säkerligen vänja upp sig att gilla att springa på löpband.
En sak är iaf säker. Att springa på löpband måste vara en bra mental träning. Klarar man att springa långt på ett löpband – då måste man klara det mesta. Jag är inte där än och borde nog öva på det oftare.
