Idag har jag bestigit min absolut första vertikala kilometer. Ett helt galet och väldigt annorlunda lopp. Kan väl säga att de flesta backar du hittar i Sverige är rena barnleken i jämförelse med detta.
Det är svårt att beskriva med ord hur ett sånt här lopp är. Men det är ungefär som att springa uppför Hammarbybacken 10 gånger bara att det är ännu brantare!
Jag lyckades att hålla löpsteget uppe de första 500 höjdmetrarna – sedan började det bli svårt att springa. Hit upp hade jag enbart blivit passerad av en tjej. Sedan började den riktiga klättringen. Då snackar vi uppför raka stup, rep och stegar. Här handlade det snarare om att överleva än att springa. Mitt uppe i ett av de svåraste partierna kommer en fransyska förbi mig. Här är jag rädd och funderar på hur jag ska ta mig uppför stegen utan att ta ett felsteg (som då innebär ett stup rakt ned). Mitt i detta ska hon passera mig och går på utsidan av den här stegen. Det fanns inga tvivel där inte. Förlorade nog den största tiden på dessa passager, det här med klättring är inte riktigt min grej.
Men det var häftigt att springa och framförallt är stämningen helt makalös. Alla hejar och skriker på alla och det spelar ingen roll om du är snabb eller långsam.
Häftigast var att se när vår egen stjärna Emelie Forsberg springer hem VM-guldet på 80km (Med hela 6000 höjdmeter!).Det jublas och skriks. Det är nog inte många som förstår hur stor hon är! Stort grattis Emelie! Det gör att man är extra stolt svensk här nere.
