Det är något som vår ledare Michael Johansson känner till väl som kommer hålla till i Solna i höst. Han har tidigare sprungit en hel Ironman och i helgen gjorde han endast en halv Ironman. Det är i försig inte så bara med 1,9 km simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Här berättar han om sitt lopp!
I helgen hade alla ledare upptaktsträff och jag kunde tyvärr inte vara med pga en tävling i Danmark som jag bokat sedan lång tid tillbaka. En triathlontävling över halv Ironmandistans, även kallat 70.3 (1,9 km simning, 90 km cykel, 21 km löpning). För även om löpningen ligger mig varmast om hjärtat så har utmaningen i triathlon blivit en del av min träning på senare tid. Jag har gjort ett antal tävlingar under dem senaste åren, med Ironman i Zürich förra året som främsta merit. Nog om det, nu till själva tävlingen. Jag åkte till Danmark med gott mod om att göra min främsta tävling över distansen någonsin. Målet var att komma en bit under 5 timmar. Banan såg på pappret snabb ut, inte minst cyklingen som var flack och utan några större stigningar.
Dagen innan tävlingen så var vädret fin och nästan ingen vind. Perfekt! Men under kvällen drog moln in över vackra Helsingör och under kvällen började regnet ösa ner och vinden tilltog. Söndag 08.45 stod jag på pontonen vid starten för simningen och kände mig laddad. Det hade slutat regna men vinden var påtaglig och temperaturen visade 15 grader i luften och 17 grader i vattnet. Bara att hoppa i med andra ord!
Simbanan var försedd vid hamninloppet och det var nästan så man fick hålla koll på att man inte simmade in i bilfärja under färd till Helsingborg. Som vanligt var det rörigt när starten gick, armar och ben överallt och man får verkligen försöka hålla lugnet till första bojen. Efter ett tag så brukar det ge sig och man hittar sin plats i vattnet och kan simma på i sin takt. Simning är normalt en triathlets svagaste gren, så även min. Men med en ganska stökig simning så var jag nöjd att komma upp ur vattnet på strax under 40 minuter.
Snabbt in i växlingsområdet för ombyte och ut på cykeln. Nu är adrenalinpåslaget fullkomligt. Det är stressigt och pulsen är hög. Väl ute på Helsingörs vägar så börjar jag cykla på och det känns bra, har räknat med att avverka dem 9 milen en bra bit under 2.30. Ganska snabbt så känns vinden påtaglig. Det blåser rejäla kastvindar från alla håll och resan på cykeln blir betydligt tuffare än förväntat.
Jag satsar hårt ändå, troligen för hårt, för när jag väl har avverkat banan på 2 tim och 40 min så är jag rejält stum i benen. Ändå är jag vid gott mod när det är dags för nästa växling. Nu är det löpning och det är ju min starka gren! Första 3 km känns ganska bra och jag öppnar i 4.25 m/km fart, vilken är enligt plan, men jag får ganska snabbt betala för den tuffa cyklingen och får krampkänning redan efter 5 km. Efter det så blir löpningen en kamp mot kramp.
Jag vägrar stanna utan springer på så gott det går dem avslutande 16 km. Krampen kommer och går i perioder. Till slut når jag ändå målet med tid på löpnigen på 1.39, ändå bara 6-7 minuter sämre än min måltid. Min totaltid bli 5 timmar och 10 minuter, vilket jag ändå får vara nöjd med efter förutsättningarna.
Slutsatsen får bli att jag måste träna mer cykel helt enkelt för att stå pall en dag i vindens tecken. Nästa år är det full distans och Ironman i Köpenhamn som gäller. Då gäller det att ha tränat på bra.
Nu är snart min tävlingssäsong över för i år. Bara Lidingöloppet återstår (inte så bara). Sen är det fokus på löpklassen i Runacademy. Hoppas vi syns på ikväll!!
Må så gott från stumma ben!
//Micke
Nedan ser du Micke in action 🙂
