Just nu är jag i en period där jag inte har någon specifik målsättning utan tränar lite mer vad jag känner för. Har inte så mycket krav och det känns faktiskt rätt så skönt. Det får bli lite som det blir.
Idag fick jag en stor lust att bara få köra järnet och bränna ur allt kroppen förmår. Så jag åkte upp till en myr som är i närheten av där jag bor och körde allt vad jag förmådde i en myr som var typ 50m lång. Jag sprang allt vad jag förmådde. Fick slita hårt där pulsen steg högt, svetten rann och musklerna gjorde ont av mjölksyra. Men samtidigt njöt jag. Ibland älskar jag bara känslan att få pressa kroppen riktigt hårt.
Jo det är fruktansvärt jobbigt och man känner sig helt slut, men det är också helt fantastiskt när man inser att man orkar lite till och lite till. Kanske är jag lite konstig? Men har man väl lärt sig uppskatta denna kamp mot sig själv så blir det nästan som en drog. Man vill inte vara helt utan det.
Det bästa av allt är nog ändå känslan efter passet. Man känner sig mör och skön i hela kroppen samt väldigt glad och nöjd. Att få uppleva denna känsla om och om igen är en stor morot till att jag överhuvudtaget tar mig ut och springer skiten ur mig ibland. Det gör mig helt enkelt till en lyckligare människa.
.
Så nöjd och glad efteråt!