Nu har jag kommit till den punkt i min graviditet som jag har fasat lite extra för. Kroppen säger ifrån vid löpning och det känns helt enkelt inte längre bra att springa. Magen känns tung och spänd, det trycker nedåt och behöver ständigt springa på toa. Löpningen blir alltifrån än njutbar.
Om det är något som är viktigt när man är gravid så är det att lyssna på kroppen. Det är bara att inse att det kommer att dröja innan jag kan springa igen och det känns så klart lite jobbigt. Jag som har sprungit regelbundet under i stort sett hela mitt liv ska nu inte kunna göra det. Det finns nog inget som gör mig på bättre humör än en löptur – något jag nu alltså inte kommer kunna göra på väldigt länge.
Det är fortfarande några veckor kvar till förlossningen och vet att det även kan dröja ett tag efteråt innan kroppen är redo. Så jag antar att det nu gäller att ha tålamod.
Som tur är finns det andra saker som jag kan göra istället för att springa. Har börjat att köra desto mer på crosstrainer och springer även en del i vatten. Kommer även fortsätta göra en del styrketräning. Jag tar också flera promenader varje dag med min hund Ludde. Men det är inte alls lika skönt och roligt som att springa.
Jag är så klart ändå väldigt tacksam och glad över att ha kunnat springa så här länge. Vet att många tvingats sluta mycket tidigare och vissa klarar inte göra någon aktivitet överhuvudtaget.
Nu ska jag istället samla på mig extra mycket löpsug så räkna med att jag kommer vara ordentligt taggad på att springa när kroppen sen tillåter mig för det igen. Och till alla er som kan springa obehindrat – se till att vara extra tacksamma och glada över det!
Det får nu bli extra mycket crosstrainer
Fina pussar av Ludde efter gårdagens crosstrainer pass.