Igår kom den stora chocknyheten – Abeba Aregawi har blivit positivt testad för doping. Hela jag känner mig så besviken och lurad. Jag som ändå firade både VM och EM guld samt var glad över att Sveriges landslag äntligen kunde vara med och kriga om medaljer i löpning. Något som vi i Sverige knappt tidigare har kunnat göra tidigare.
Visst har det kanske inte känts helt som svenska medaljer när man som landslag rekryterar löpare från andra länder, men det kändes ändå som något stort att bara få se en person med svenska landslagskläder springa först över mållinjen. Men inte nog med att hon inte är ifrån Sverige utan hon ska dessutom vara dopad. Det är ungefär samma känsla som när Ludmila Enqvist åkte fast för doping.
Som svensk elitlöpare har man dessutom ofta fått höra att det inte är någon idé att göra någon större elitsatsning och verkligen satsa 100% på löpning, man kommer ändå aldrig ha någon chans internationellt. Nu vet vi då varför som vi svenskar aldrig har någon chans, jag menar om Abeba Aregawi är dopad, hur många mer är inte det då?
Det som ändå gör mig mest arg är att det känns som Abeba Aregawi har förstört för svensk löpning. Hon har slagit Malin Ewerlöfs svenska rekord på både 800m och 1500m med tider som många av våra svenska löpare aldrig kommer vara i närheten av. Tider som hon då har fuskat sig till.
Det känns extra trist när det just nu är många svenska tjejer som Lovisa Lindh, Sara Lahti och Anna Silvander som verkligen är på gång och skulle kunna hota Malin Ewerlöfs gamla tider. Men nu kommer dessa tjejer aldrig få en chans att slå svenska rekord på grund av en etiopisk tjej som är dopad. Om det andra B-testet visar positivt så hoppas jag innerligt att hon i alla fall blir av med de svenska rekorden.