I år har jag verkligen varit sugen att springa Lidingöloppet. Det var flera år sedan sist. Under de sista veckorna har träningen även börjat att gå riktigt bra och jag har känt mig riktigt laddad att springa. Men så för snart 2 veckor sedan började jag få ont i halsen som sedan slutade med en segdragen förkylning. Jag har inte varit så jätte dålig utan mest lite halsont och snuvig. Jag har ändå inte kunnat springa och inte heller har det blivit bättre. Det har verkligen varit segt och långdraget.
I går kände jag mig trött i kroppen och hade då nästan bestämt mig för att inte springa. Kommer ju ändå inte direkt kunna prestera med dessa förutsättningar och jag vill verkligen inte riskera min hälsa för något lopp. Men så idag vaknade jag och kände mig i stortsett frisk. Ingen snuva och inget halsont. Endast lite rosslig. Ska man inte då ge det en chans ändå?
Idag har jag därför velat en massa fram och tillbaka. Jag vill verkligen inte ta någon risk då det kan vara farligt att springa om man så bara är lire förkyld. Men nu känner jag mig ändå bra, ska man ändå ge det en chans?
Fick därför lov att springa en liten tur nu på eftermiddagen. Det kändes okej. Jag har nu därför bestämt mig att prova loppet imorgon och har då lovat mig själv att inte ha för höga krav på mig själv. Hur det än går så får jag inte bli besviken. Innan jag blev sjuk hade jag ett mål om att göra under 2,10 (Har gjort 2,05 men var för länge sen). Nu tänker jag vara nöjd med vilken tid jag ens har. Jag tänker ta loppet för vad det är och om kroppen protesterar så är det ju inte värre än att bryta. Hälsan ska ändå få gå först.
Målet blir inte tiden utan att verkligen njuta av loppet, njuta av atmosfären och av stämningen. Känns inte kroppen bra så kommer jag inte pressa den. Det får helt enkelt vara okej att ta det lugnt. Jag tänker bara vara så tacksam och glad att jag överhuvudtaget kan springa. Det trodde jag inte igår att jag ens skulle kunna göra. Så bara på startlinjen har jag redan vunnit över mig själv!
Har för övrigt laddat idag med en fotosession och intervju med Ida Nilsson på Runners World. Hon kommer nog vara med i toppen och kriga om segern. Extra inspirerande att bli fotad med henne dagen innan Lidingö. Bara det måste vara ett tecken då jag inte visste om det innan? Vad som händer med bilderna kommer att avslöjas i nästa nummer av Runners World 😀
Jag tillsammans med världsstjärnan i bergslöpning Ida Nilsson!