Jennys väg till Frankfurtmaraton

”Att inte vara en löpare men anmäla sig till ett maraton kan låta galet, men jag gjorde det ändå. Jag tänkte ”hur svårt kan det vara” liksom. Jag hade sprungit en mil några gånger och tänkte att jag behövde en utmaning. Springa långt kan jag inte, men jag kan lära mig!” –  Så beskriver Jenny sina tankegångar när hon anmälde sig till sitt första maraton.

År 2016 sprang Jenny Dublinmaraton och hon beskriver det som en av de topp tre värsta dagarna i hennes liv! På träning hade hon sprungit 30 km en gång och med gråten i halsen med insikten att hon inte kunde banga nu. Det var bara att åka och leverera. Jenny hade som mål att ta sig i mål och sedan var den utmaning klar. Jenny sprang Dublin maraton på 4:24, illamående och lovade sig själv att aldrig göra något liknande igen. Men så blev det inte…

Revansch lusten slog in. Jenny insåg hur fel hon hade tränat och att hon kunde göra det så mycket bättre. Det var ju nu jag insåg hur fel jag hade tränat. Jenny insåg att hon hade sprungit för lite och haft för lite variation i sin träning. Alla pass och nedlagda timmar hade blivit som en mellanmjölksträning! Bara att göra om och göra rätt. För någonstans på vägen hade Jenny fastnat för löpningen.

I december 2016 hittade Jenny Runacademy. Hon fick då ett träningsprogram via Runacademys medlemssida som gjorde att hon fick mer variation i träningen. 1 januari 2017 började resan mot målet – Frankfurtmaraton. Målet var att springa under 4 timmar. Jenny började sin träningsresa resa genom att göra många alternativa träningspass och styrketräning. Tanken med detta var att Jenny skulle bygga upp en stark och funktionell kropp med hjälp av uppbyggnadsträning. Jenny följde schemat till punkt och pricka. Hon missade inte ett pass på 43 veckor. Tack vare uppbyggnadsträningen som gjordes de första veckorna i träningsprogrammet så har Jenny kunnat springa smärtfritt.

Jenny använde sig också av de instruktionsfilmer som finns på medlemssidan om löpskolning och löpekonomi vilket utvecklade hennes löpsteg. Hon lärde sig mer om hur hon skulle disponera krafterna på de olika löpträningspassen och verkligen våga hålla de lugna passen lugna. Jenny kände då att hon orkade prestera mycket bättre på intervallpassen då. Jenny märkte att konditionen sakta men säkert blev bättre då hon kunde hålla ett högre tempo med lägre puls!

I våras så angav Jennys träningsprogram att hon nu var redo att springa mera! Hon tyckte det var riktigt kul att varje vecka springa olika intervallpass. Hon började känna sig mer som en riktig löpare som planerade backpass, tröskelpass, långa och korta intervaller med långpass. Veckans intervallpass har blivit ett beroende hat-kärlekspass för Jenny nu. ”Så spännande att varje måndag logga in och se vad onsdagens pass skulle erbjuda!”

Även passen på en ljudfil rekommenderar Jenny varmt. Trots att man är själv så känns det som att man tränar med en grupp med hjälp av all pepp man får i ljudfilen.

Sen kom tillslut dagen, nu i söndags då det var dags för Frankfurtmaraton! Jenny var så taggad. Träningsprogrammet hade trappat ner ordentligt två veckor innan loppet för att kroppen skulle kunna ta till sig träningen och ha pigga ben till loppet. Jenny flög ned till Frankfurt fredagen innan loppet och på söndagen startade hon och hennes man samtidigt. Planen var att springa ihop så länge det passade dem båda. I 23 km sprang de tillsammans och pratade bort tiden. När de passerat hälften av loppet på utsatt tid kände hon redan då att det här skulle gå vägen! Under loppet var mantrat ”upp med bröstet, visa medaljen, upp med knäna, hitta hjulet” och då bara kom det av sig själv. Jenny ökade sista halvan av loppet successivt några sekunder för var kilometer som gick utan att ta i. Plötsligt var hon framme vid 30 km och snart även 35 km.

”Känslan av att veta att detta kommer att gå var helt obeskrivlig. Ett år tidigare var detta en nära döden upplevelse som jag lovat mig själv att aldrig göra om. När jag såg mål tänkte jag verkligen NEJ! inte redan. Jag är inte klar ännu!”

Jenny korsade mållinjen i 4:20 tempo och var så lycklig! De 43 träningsveckorna med allt nötande var vart varenda sekund. Tiden blev 3:58! Nu väl hemma igen så känner Jenny att det känns tomt att inte ha något att träna för. Nu gäller det för Jenny att sätta ett nytt mål. Frågan är bara vilket?

”Jag tror absolut att jag hittat min distans. Jag är inte alls sugen på ultra. Möjligen Lidingöloppet. Kanske också ett halvmaraton, men först får det nog ändå bli Stockholm maraton, under 3:50 då…”

Vi önskar Jenny lycka till vilket mål det än blir!

Jennys bästa tips för dig som vill springa maraton:

– Mitt allra bästa tips till dig som kanske är sugen på samma fantastiska upplevelse som jag fick uppleva under Frankfurtmaraton är att lyssna på de som redan kan och vet. Runacademy har så mycket kunskap.
– Kom ihåg styrketräningen! Du ska verkligen ha respekt för distansen och våga träna styrka och varierat istället för att jaga tider och sträckor. Kasta timern och lyssna på kroppen.