I helgen sprang vår ledare i Luleå Johanna Nilsson sitt livs bästa marathon när hon för första gången sprang under tre timmar i New York marathon. Detta i ett av New York kallaste lopp med endast några grader och storm. Det var många som hade problem och tiden på världseliten blev oxå mycket sämre än förväntat. Verkligen imponerande av Johanna som ändå trotsade vädret och lyckades springa så snabbt!
– Det var väldigt kallt och blåsit, precis innan jag sprang till starten bestämde jag mig för att byta till en tjockare underställströja, vilket visade sig vara ett klokt val. Jag sprang alltså i trekvarts tights, en kortare tights över och underställströja upptill, samt ett Sverigelinne på. På huvudet hade jag ett pannband och på händerna handskar som jag tog av och på under hela loppet. Det blåste otroligt mycket och var nästan storm. Arangörerna säger att det är det kallaste New York marathon på många många år och att de tider som gjorts av även världseliten är sämre än normalt, vilket gör mig ännu mer nöjd över det jag presterade skriver Johanna Nilsson på sin egen blogg.
Johanna hade inte heller koll på tiden under loppet då hon fick problem med klockan. Hon trodde därför att hon halvvägs hade startat på 1,32 vilket skulle göra det tufft att gå in under 1,30. Men hon hade hållt ett mycket högre tempo än så.
– Jag trodde verkligen det var helt kört att kunna springa in på nytt pb. Det var först vid 40km som jag insåg att jag hade chansen. Klockan visade då 2 h, 51 min. Skulle jag hinna.? Jo jag kände hoppet ta över i mig igen, herregud nu är det ju bara 2 km kvar. Jag gav allt jag kunde med vetskapen om att jag var här och nu. 4 min per km har jag ju fixat förr så bara tuta och kört. Det var tungt men snart var jag i mål. Många har sagt till mig att Central park är det tuffaste området för att det går svagt uppför, men för mig var detta det lättaste området och här kunde jag återigen springa på mot målet. När jag närmade mig slutet så såg jag hur displayen räknade upp från 2 h och 59 minuter och jag försökte öka med viljan att jag skulle kunna komma in i mål under sub tre h och det gjorde jag. Känslan var och är ännu helt fenomenal. Jag sträckte upp mina händer mot himlen och kände tårarna komma. Där satt det. Mitt sub tre.
Att springa New York marathon är en annorlunda upplevelse och något som alla inte får chansen att uppleva.
– Det var helt klart speciellt berättar Johanna. När det närmade sig start så började jag känna mig euforisk och nästintill gråtfärdig. Överallt under loppet hörde jag publiken skrika Come on Sweden, Heja Sverige och Seden go, go =) Barn och vuxna ville göra high five men jag var så inne i min egen bubbla att allt jag kunde förmå mig till var att sträcka upp händerna mot himlen när någon ropade Sweden.
Även om upplevelsen är magisk så är banan rejält tuff och det gör Johannas prestation ännu större.
– Varje bro var en mardröm då de kändes som de aldrig ville ta slut och det hårda betongunderlaget var inte skonsamt mot mina vader. Vid 35 km kände jag hur det började krampa i min vad och jag var tvungen sänka farten och ta korta småsteg. Som tur var försvann det.
Att springa under tre timmar är en magisk gräns för många och det är inte många svenska tjejer som lyckats göra det i år. Vi är verkligen stolta över hennes prestation och att Johanna är med oss som ledare.
Det var fler från Runacademy som gjorde strålande insatser. Stort grattis även till Åsa Brandt, Sofia Johannesson
och Håkan Hanning som tog sig igenom loppet för första gången.
Extra kul att se att Johanna Nilsson som är ledare i Luleå också träffade på vår eldsjäl Håkan från Stockholm. Det visar att vi i Runacademy verkligen är ett team oavsett att vi kommer från olika orter 🙂
