När man inte har sprungit på ett tag så inser man hur mycket det betyder att bara få springa.
Jag har knappt sprungit något på tre veckor då jag har haft problem med en fot som jag en gång för alla vill få helt bra. Det innebär att jag mestadels kört en massa styrketräning och enbart tagit något litet löpsteg när jag coachat våra löpargrupper.
Idag skulle jag äntligen få springa igen. Det innebar en lättare joggingtur i skogen. Trots regnet och att det var rätt så mörkt och mulet så var det alldeles underbart. Oj vad jag har saknat att få komma ut i naturen med löparskorna på. Jag kände mig ungefär som en ko som får komma ut på gräsbetet för allra första gången. Det bästa av allt var att foten kändes helt bra.
Jag behöver inte springa fort, långt eller att pressa mig. Att bara få springa gör mig lycklig. Ibland kan det nog vara nyttigt att ta en paus från löpningen ett litet tag för att verkligen lära sig att uppskatta det.
