Idag har jag verkligen slitit hårt. Efter 4km var jag helt slut och hade då 16km kvar. Men det gäller väl att ibland testa sina gränser?
Som ett led i min uppladdning till Malaga marathon så har jag idag sprungit Tullinge Tumba loppet. Ett hårt terränglopp på 20km med en massa branta och långa backar.
Motståndet var stentufft i form av inte mindre än Anna Rahm som har en imponerande meritlista och nu senast vann hon bland annat Hässelbyloppet på låga 35 minuter. Hon är alltså sådär omänskligt snabb i mina ögon och detta trots att hon nyligen födde barn.
Hursomhelst, så får jag ändå för mig att det skulle vara kul att se hur länge jag orkar att hänga med. Detta trots att jag vet att jag i vanliga fall inte har någon chans mot Anna då hon helt enkelt är sån mycket bättre löpare än mig. Jag hade ändå inget att förlora så tänkte att jag hänger med så länge det går. Inget jag egentligen skulle rekommendera för någon. Inget lopp blir särskilt kul när man öppnar för hårt och man sedan möter en tung vägg.
Men det var iaf kul så länge det varade. I början var det dessutom lite stigar med en del rötter och jag vet att det är min styrka. Så jag passade på att trycka på riktigt hårt. Vid 4km hade jag en ledning med några sekunder, men hade belönats med en hel del mjölksyra. Nu skulle loppet egentligen starta och jag var helt utpumpad. Anna kom nu enkelt ikapp när vi kom till något mer lättare partier och jag var i stortsett chanslös. Så nu började kampen att bara ta sig i mål.
Att öppna alldeles för hårt på ett lopp är aldrig kul. Gör inte det om ni vill få en rolig upplevelse. Att vara helt slut vid 5km är inget smart när du ska springa ytterligare 15km och det med dessutom en massa tunga och hemska backar.
Nu gick det därför betydligt långsammare. När jag kom till en riktigt lång och tuff backe så valde jag till min stora förtvivlan att gå. Men jag behövde helt enkelt samla på mig ny energi för att överhuvudtaget orka mig i mål.
Jag känner mig ändå stolt att jag verkligen slet och kämpade mig igenom hela loppet. Har nog aldrig varit så trött så tidigt skede i ett lopp. Att öppna hårt är absolut inget smart om du vill göra ett bra lopp, men ibland kan det vara bra för att öva upp sin mentala styrka. Att när man är helt slut ändå lyckas vända loppet och fortsätta hela vägen in i mål.
Det var många gånger under loppet som jag hade lust att stanna för att jag helt enkelt var så trött. Men jag fortsatte att kämpa och slita. Nu vet jag att jag orkar mycket mer än vad jag tror. Ibland kan det därför vara bra att utmana sig själv genom att öppna mycket hårdare än vad man egentligen borde. Framförallt för att stärka upp pannbenet och bevisa för sig själv att man klarar så mycket mer än vad man tror.
Loppet slutade iaf med en andraplats för min del. Är glad att jag trots den hårda öppningen kunde springa in på 1,22 på den stentuffa 20km banan. Är övertygad att jag kommer ta med mig mycket lärdom till nästa lopp i Malaga och framförallt se till att då inte öppna för hårt.
