I helgen hade jag som plan att springa ett traillopp på Sörmlandsleden från Hemfosa till Nynäshamn. En sträcka på totalt 28km som jag såg som ett riktigt bra träningspass inför mitt lopp på Gran Canaria som jag ska köra i mars.
Det slutade dock i besvikelse. Jag kom enbart halvvägs och fick sen lov att bryta. Jag började nämligen att känna av ett knä efter omkring 8 km löpning. Det blev sedan värre eftersom jag sprang. Jag tror det var kylan i kombination med den tuffa terrängen som gjorde att jag fick ont. Hade även tränat rätt mycket under veckan – så knät blev därav något överansträngt.
Om det är något som jag har lärt mig så är det att inte fortsätta springa om man har ont. Det är ändå kroppens sätt att säga att något är fel.
Jag valde därför att hoppa av vid nästa kontroll vid omkring 13km. Det var självklart en stor besvikelse – men det hade varit en mycket större besvikelse om jag kört på och dragit på mig en svårare skada.
Med facit i hand gjorde jag helt klart rätt beslut. Jag tyckte banan fram till där jag bröt var riktigt tuff med flera våtmarker där man nästan fått vada sig igenom. Fick höra i efterhand att sträckan efter där jag bröt var ännu värre – så jag gjorde rätt som inte fortsatte. Då hade jag nog förstört mitt knä helt och hållet.
Det är verkligen märkligt hur man kan få ont så där från ingenstans. Jag tror dock att det berodde på att jag var förkyld i 12 dagar och kom igång med träningen igen först i måndags. Jag var lite för ivrig och körde nog på lite för hårt under kommande dagar. Det är som man aldrig lär sig.
Jag hade försökt starta försiktigt men kört på lite för hårt med några styrkeövningar – det hade gett en otrolig träningsvärk som jag sen ändå sprang på. Antagligen blev mina ben väldigt slitna efter detta och det blev sen för mycket med den tuffa terrängen i lördags.
Tänk man blir aldrig fullärd och är så lätt att gå över gränsen. Nu blir det i alla fall tre dagar helvila från löpningen och jag hoppas sen kunna starta försiktigt med att springa igen i mitten på veckan!
Ulrika Blomqvist skrev den 3 december, 2019
Det var verkligen ett bra beslut du tog. Det gjorde inte jag däremot! Fick som du ont vid 8 km men hade ändå tänkt tagit det lugnt eftersom jag varit hemma med en förkylning hela veckan innan. Jag tror att kombinationen med min förkylning och kylan och terrängen gjorde att jag fick ont. Dras med ett löparknä som jag tränar mycket styrka för, kom på att jag inte stretchat ordentligt efter styrkan! Inte bra när allt blir stramt!
Men jag ville ju ha den åtråvärda NUTS medaljen :-), det här ”loppet” tog mig 5.20! Jag trodde att alla skulle ha gått hem innan jag kom i mål men där stod de, jublande och glada, gänget vid målet! Jag gick och småsprang där det gick. Kändes mest som att jag stod och funderade vilken väg som var smartast att ta för att undvika allt vatten! Men en härlig dag i solen var det!
Petra Kindlund skrev den 4 december, 2019
Starkt jobbat av dig! Hoppas ditt knä inte blev för dåligt. Vilken fin bedrift du gjorde!
Anonym skrev den 6 december, 2019
Tråkigt att du fick bryta loppet , så dig vid starten, du såg stark ut 💪 , hoppas du kommer och provar igen , sista biten som du missade är fantastisk trevligt , två tuffa stigningar och en del snabba partier ,
Jag hade en toppen dag blev 30 km ganska precis , tid blev ca 3 : 45
Peter Andersson skrev den 15 december, 2019
Det är förståndigt