Stäng

Runacademys blogg

Med ett leende genom Stockholm!

Publicerad

  

Mitt första marathon blev en rolig resa. Jag njöt verkligen av varje steg jag tog längs banan, trots att mina ben, rumpa och rygg var stela som pinnar på slutet och speciellt sista fem. 

Starten och första 5km

Efter en kort jogging uppvärmning ett toalettbesök och byte av skor gick jag mot starten cirka 10min innan. Jag gjorde enbart ett stegrinslopp och sen stod jag mest och söp in stämningen. Kände mig lite nervös men mest sugen att komma iväg! När starten gick var planen att gå ut i 4min/km och det gjorde jag och det kändes lätt i både ben och andning. Jag ville inte rusa iväg utan springa kontrollerat och det kändes verkligen bra! Redan vid Nybroplan stod min första hejaklack, mina föräldrar, svärföräldrar och Pontus och Vilhelm såklart. 

5-10km

Längs södermälarstrand flöt allt på och jag log åt alla som hejade! Jag tog min första vätska vid 7km i form av sportdryck som Niclas gav och sen var jag laddad att ta mig an Västerbron. Strax innan Västerbron stod Annie (ledare i Hornstull) och hejade vilket gav mig extra energi och Västerbron gick som en dans tog in på en del killar över bron. När jag närmade mig 10km stod mina vänner Sara och Rikard som också är mina trognaste supportrar.

10-15 km 

Längs norrmälarstrand kom många hejarop från deltagare i runacademy och närmare stadshuset stod Magnus med nästa vätska. Sen var det bara att trumma på förbi centralen och genom Vasastan. Jag sprang om en kille som lät mycket ansträngd så hejade lite extra på honom. Mitt mål var ju att ha kul och då ville jag ju sprida lite energi! 

Vid 15km stod Therese med första gelén. 

15-25km

Mellan 15-20km sprang jag mestadels ensam vilket gjorde att tempot gick ner lite grann trots hejarop från familjen. När jag sen närmade mig 20km stod Petra som peppade mig att ta rygg och bara följa med för att spara krafter och vara smart. Jag tog fasta på det vilket gjorde att nästa fem kilometer gick av bara farten. Djurgården som jag hört skall vara ett tufft parti flöt bara på och när jag vid 24km tog nästa gel ökade krafterna ytterligare. Jag hade även passerat två damer här och när jag kom över djurgårdsbron passerade jag tredje dam. 

25-30km 

Här blev publikstödet större igen och jag kunde njuta av stämningen och vinka åt alla som hejade! Nu hade till och med min syster och systerson anslutit till familjen. 

30-35km

Nu började det verkligen kännas i benen, jag försökte fortsätta hålla tempo men det var trögt i omgångar. Trots det passerade jag nästa dam över Västerbron där jag även fick peppande hejarop från ytterligare deltagare i våra löpargrupper och Magnus stod redo med ny gel! Och precis innan 35 stod Sara och Rikard igen. 

35-40km 

Jag ville springa på men benen och ryggen tog emot. Här kände jag verkligen att jag hade behövt lite längre långpass än 3mil innan, mina muskler var så trötta. Som tur var såg jag slutet nära och både Niclas och Therese peppade på rejält och även andra runacademyar hejade på! 

41-42 km

Nu var slutet nära tyvärr orkade inte mina ben trycka på mer utan jag fick bara tänka på tekniken och försöka jobba mig mot målet. Petra peppade på under sista kilometern och när jag kom in på stadion hörde jag min syster direkt, ja hon låter ordentligt när hon hejar! Jag spurta på men hade även krafter att vinka till alla! 

Så oerhört glad och lycklig att passera mållinjen på en 5e plats i SM och 9 totalt med tiden 2.51,17!

Tack alla som tog sig ut i regnet och hejade på mig och extra stort tack till mina langare längs banan Niclas, Petra, Magnus och Therese!! 

   
 

IMG_8370.JPG

IMG_8417.JPG

IMG_8361.JPG

IMG_8439.JPG


Kommentarer avstängda.