Nu har det gått över 10 veckor sedan jag gjorde mitt senaste löpsteg. Jag sprang nämligen fram till vecka 33 i graviditeten och det har nu gått 2 veckor sedan min son kom till världen.
Jag har nog aldrig varit så sugen på att springa som jag är just nu.Samtidigt vet jag att precis efter en förlossning är det oerhört viktigt att vara försiktig. Om man börjar för tidigt innan kroppen är redo finns det risk för olika komplikationer som man kan få problem med långt upp i livet.
Innan man ens kan börja tänka på att springa så gäller det därför att först stärka upp kroppen inifrån. Det gäller att stärka upp både bäckenbotten samt de inre magmusklerna så att det sedan tål belastningen av att springa. Kanske inte den roligaste träningen men desto viktigare.
Får börja med enkla övningar där det samtidigt gäller att hitta böckenbottenmusklerna.
Men just nu känns faktisk all träning som jag kan göra som rolig då jag vet att det kommer ta mig någonstans. Under nio månader har jag fått träna i en negativ spiral där allt bara känts tyngre och jobbigare för varje vecka. Nu vet jag att det istället kommer bli tvärtom och för varje dag som går känner jag mig redan starkare i kroppen.
Mitt mål är att kunna springa till Lucia. Det blir då två månader efter förlossningen. Jag vill inte stressa igång något och vill att kroppen verkligen ska vara redo, så tänker att det därför måste få ta den tiden. För att då vara redo så gäller det att bygga upp mycket styrka i kroppen.
Viktigt att stärka upp de inre megmusklerna innan man börjar att springa
Jag vet att det för vissa kan låta stressigt att vilja kunna springa endast 2 månader efter sin förlossning, men då måste man också komma ihåg att jag har helt andra förutsättningar än vad många andra har. Jag har ändå sprungit regelbundet i stortsett i hela mitt liv och tränade även nästan genom hela min graviditet.
Jag vet att det även fungerat bra för många andra löpare att starta ännu tidigare med löpning medan många andra som inte är så vana löpare gör det bäst att vänta i 6 månader innan de börjar att springa. Det viktigaste är att man utgår ifrån sig själv och sina förutsättningar. Jag kommer inte pressa kroppen att göra något som inte känns bra.
För att kroppen ska vara redo att kunna ta några löpsteg till Lucia så har jag redan denna vecka startat med mammaträning. Gick med en mammagrupp i närheten av där jag bor som kör 2 träningspass i veckan med fokus på inre magmuskler och bäckenbotten. Jag kör sedan olika övningar på egen hand så gott som varje dag. På detta blir det en del promenader. Kommer sedan successivt att öka på belastningen med tuffare övningar samtidigt som jag alltid kommer lyssna på kroppen.
En sak är iaf säker. Jag har nog aldrig varit så motiverad av att få komma igång med träningen som jag är just nu. Att bara kunna springa igen är just nu min största drivkraft.
Startat med mammaträning i grupp. Kul att även få träffa många andra mammor.
Igår körde hela familjen ett pass tillsammans där jag gick med barnvagnen i backen medan min man sprang uppför.