Styrka är absolut inte särskilt kul och det är så lätt att motivera sig att springa lite längre – bara för att det då ska vara okej att hoppa över styrkan.
Under tävlingssäsongen så är det extra lätt att prioritera bort styrkan. Man vill känna sig pigg i benen och lätt, styrka ger istället träningsvärk och lättheten försvinner. Efter att ha sprungit i stortsett ett marathon i månaden så har styrketräningen blivit lidande. Jag har kört några pass – men alldeles för lite.
Det märks på en gång när styrkan sviker. Det blir jobbigare att hålla upp steget och framförallt så känner jag mig inte lika stark när jag springer.
För även om styrka är så tråkigt så har alla att vinna mycket på det. Det innebär minskad risk för skador, bättre löpsteg och bättre frånskjut. De flesta skulle vinna på att hoppa över ett löppass för att köra styrka istället.
Nu när jag har gått in i en träningsperiod mot Lidingöloppet så kommer jag att prioritera styrka. Det blir framförallt mycket fokus på bål och höfter. Hoppas på att bli riktigt stark till hösten.
Det som är kul med styrka är att man kan förvänta sig snabba resultat. Bara att låta vissa muskler aktiveras som annars lätt glöms bort ger resultat.
Idag blev det veckans andra styrkepass. Hoppas på ett till innan veckan är slut 🙂
