Sådärja, då är Midnattsloppet avklarat för den här gången. Och tamejtusan, det blev ett nytt personbästa trots allt! 😀
Vaddå trots allt?
Jo, för ett ganska precis ett år sedan var jag i riktigt dålig löparskick. Efter att i slutet av juli förra året äntligen ha lyckats träna bort mitt sanslöst seglivade löparknä, lyckades jag med konststycket att ramla i hög fart under ett löppass och fånga hela fallet med mitt löparknä-knä på en spetsig sten. Efterföljande röntgen visade som tur var att jag inte hade spräckt knäskålen (även om det verkligen kändes så), men aj vad ont jag hade, lääänge. Benet med det skadade knäet var knappt brukbart under en längre period och jag tappade i princip alla muskler som jag lyckats lägga på mig under all alternativträning fram till olyckan.
Löparknä – en åkomma drygare än ”Yes” diskmedel
För att göra en lång historia kort. Efter fadäsen där jag föll och slog i knäet, kunde jag inte springa fullt ut förrän under senvåren/försommaren i år, och har som ni kanske redan vet inte förmått mig att lägga in en högre växel för min löpträning förrän för omkring 6 veckor sedan. Så, resan från mitt halvdana skick för några veckor sedan till ett nytt personbästa på 10 km (gatlopp), har egentligen varit helt fantastisk. Okej att jag slog mitt pers med endast 3 sekunder (mitt gamla var på 37:56, Midnattsloppet 2012), men ändå! 🙂
Hur gick loppet då?
Såhär såg jag ut när jag lämnade hemmet strax innan starten. Bara jag som upplevde att passformen på årets tröja inte var riktigt 100? :-p
Det här med uppvärmning…
Är det något jag lärt mig under de senaste åren, är det att man inte ska underskatta uppvärmningen innan ett lopp. Under en bra uppvärmning (om ni frågar mig) skall det hinnas med jogg, dynamisk stretch, löpskolning, koordinationslopp samt en och annan stegring. Hann jag med allt detta då? Nja, knappt. Jag klantade till det och kom iväg alldeles för sent hemifrån, vilket resulterade i en alltför stressad uppvärmning som sedan ändå blev aningen verkningslös eftersom man var tvungen att stå i startfållan och skämmas i hela 20 minuter innan starten.
Känslan under loppet…
När starten gick, la jag mig på ett tempo som jag upplevde som kontrollerat och inte alltför ansträngande. Ett tempo som jag kände att jag skulle kunna hålla under hela loppet. Vid 3 km så var jag fortfarande pigg, men hade motsägelsefullt nog ändå ingen bra känsla i kroppen. Otroligt märklig känsla. Kanske var det nervositeten som spökade till det lite. Oavsett vilket, gjorde det att jag inte vågade pusha mig för att avancera i fältet. Jag ställde helt sonika in mig i ”ledet” och blev liksom bekväm i att hålla min position under de kommande kilometerna. Det var egentligen inte förrän på spurtrakan som jag verkligen tryckte på. När jag till slut kom i mål, kände jag mig förhållandevis fräsch. Vill minnas att jag tidigare år varit i princip svimfärdig när jag nått målet. Så kontentan är nog att jag la upp loppet lite för fegt. Skulle t.o.m. kunna sträcka mig så långt som att kalla upplägget amatörmässigt, vilket antagligen beror på att detta var mitt första riktiga lopp på ~2 år. Allt detta till trots blev det ändå ett nytt personbästa, vilket såklart känns underbart! 🙂
Vad händer nu då?
Ser nu fram emot nästa lopp som för min del blir Lidingöloppet 30 km. Där är planen är att pulvrisera mina 2 år gamla 2 timmar och 13 minuter. Lyckas jag med det då? Ja för tusan! Om jag håller i träningen på samma sätt som under de senaste 5 veckorna, borde det kunna bli en ”walk in the park”.
30 förhoppningsvis behagliga kilometrar väntar i ”härligt” höstrusk om drygt en månad.
I och med det här sista blogginlägget i den här serien, tackar jag för mig för den här gången och hoppas att jag i och med dessa blogginlägg kunnat inspirera åtminstone någon hugad löparsjäl där ute.
Om inte förr, ses vi på Lidingöloppet i september eller vid träningarna med Runacademys löpargrupp i Hornstull under hösten.
Ha det gott och kört hårt med träningen! Tjing!
Tidigare blogginlägg i samma serie:
”Snart upp till bevis!”
”Hur mycket bättre kan man bli på 5 veckor?”
”Med 5 veckor till formtopp!”
”Positiva vibbar trots allt”
”Igår träning – idag AW”