På måndagens löppass kändes det mestadels tungt och jobbigt. Jag sprang långsammare än planerat och det kändes inte ens särskilt kul att springa. Ibland kan det bara gå tungt och inget att då egentligen haka upp sig på, så jag tänkte inte så mycket mer på det.
På eftermiddagen kände jag mig ändå tröttare än vanligt och på kvällens träningspass med en löpargrupp här i Stockholm kände jag mig inte alls lika alert. Någonting var inte helt rätt. Senare på kvällen fick jag svaret då jag vid åtta tiden somnade pladaskt i sängen med flera graders feber. Hela gårdagen spenderandes senare i sängen och det var riktigt tufft att enbart försöka ta sig till toaletten. Min kropp var helt förstörd.
Det kändes inte bättre att då höra att det just nu finns tre olika influensavirus och vanligtvis brukar det ta 2 veckor innan man blir frisk. Min stackars mor har dessutom legat i 3 veckor med influensa. Då fick jag panik. När vi är enbart tre som jobbar på huvudkontoret på Runacademy så har man verkligen inte tid att vara sjuk. Men inte nog med det. Min kollega Therese var dessutom sjuk. Så Johanna fick åter sköta kontoret på egen hand. Hon som tyckte det var tillräckligt jobbigt och frustrerande förra veckan då vi var på Gran Canaria. Till helgen väntar dessutom en utbildning med omkring 50 ledare och så har vi rätt mycket annat som måste göras.
I det läget gäller det att ändå ta till sitt bästa vapen. Sömn och positiva tankar. Min kropp är stark och inte en chans att jag blir sjuk så länge. Det gav resultat!
Idag vaknade jag helt feberfri och kände mig mycket piggare! Endast något hostig men annars mår jag mycket bättre. Har idag orkat fixa en hel del hemifrån samt ta en promenad till närmaste matbutik. Att bara få komma ut i solen kändes som en lättnad. Ibland behöver man ett bakslag för att verkligen lära sig att uppskatta det lilla.