Sista dagen på Mauritius

Det är med blandade känslor som det idag är vår sista dag på Mauritius. Imorgon är det dags att åka hem till kyla och snö. Samtidigt ser jag framemot att få fira jul hemma och att på måndag nästa vecka få hämta hem vår lilla hundvalp.

Vi har haft det väldigt bra där vi tränat en hel del, ätit gott, badat och solat. Jag har försökt att verkligen njuta av tiden som är här och att leva i nuet. Det är inte alltid helt enkelt utan blir lätt att man tänker på allt som ska hända när man kommer hem eller saker som har hänt. Att bara njuta av denna underbara omgivning som vi möts av är inte det enklaste.

Att bara ligga på stranden tycker jag därför är svårast. Jag har svårt att då få ro. Tänker då nästan på allt annat förutom att vara här och nu. Det är nog en stor anledning till varför jag istället uppskattar att ge mig ut i naturen. Att springa i vackra stigar, klättra uppför ett berg och blicka ut över nya vyer och landskap. Då kan man glömma allt som händer hemma och alla bekymmer känns som bortblåsta. Helt klart den bästa meditationen för mig.

Under veckan på Mauritius har vi varit på tre olika löpäventyr. Första dagen tog vi oss upp på en närliggande topp och på de två andra turerna har vi tagit oss på olika ställen i berg och regnskog med hjälp av en taxi. Vår taxichaufför måste tycka vi är något galna som har sprungit på ställen där ingen annan går och hunnit med så mycket mer än vad andra gör på flera dagar. Men med löpskorna på så går det undan. Han har nog också varit lite orolig då de flesta annars har med sig en guide för att hitta runt i dessa omgivningar. Men det är inte riktigt vår grej.

Att springa i natur som inte har några markerade stigar eller att det inte finns några kartor är inte helt enkelt. Du kan inte heller fråga dig fram då ingen annan har riktigt koll på de stigar där vi vill springa. Det gäller att därför läsa på själv och kräver endel research. Med hjälp av GPS-kartor brukar det mesta ändå lösa sig. Men visst blir det oftast en chansning och ibland blir det lite fel. Jag skulle därför inte rekommendera någon annan att springa runt på detta sätt som vi gör då risken att springa vilse är ganska stor.

Under gårdagens runda gjorde vi en liten tabbe som vi fick lida för. Planen var nämligen att springa en stig som såg ut att gå igenom flera olika vattenfall. Stigen låg gömd och var brant utför. Vi tog oss säkert 300meter höjdmeter ner till en flod. Här behövde vi korsa floden för att komma på stigen till andra sidan. Så det var bara att vada, men väl på andra sidan hittade vi ingen stig. Eftersom det inte fanns någon GPS signal så blev det hela lite extra äventyrligt.

Vi tänkte då att stigen borde finnas lite högre upp i skogen ovanför ett något stupbrant parti, så nu gällde det att klättra. Det var brant och dåligt fäste i gruset. Det hela slutade med Andreas ramlade och slog i sin hand (Som han redan hade skadat i början på resan och som nu blödde ännu mer) och vi hittade ingen stig som planerat. Det var bara att vända, vada över floden och gå stigen tillbaka uppför alla höjdmeter.

Så efter två timmars klättrande, krypande och en massa slit hade vi fortfarande inte sett ett enda vattenfall av de 7 som skulle finnas efter denna fors. Ni ska då även veta att vi innan denna vandring hade maxat runt en sjö och var redan rätt så möra.

Det hela slutade därför med att vår taxichaufför mer eller mindre tvingade oss att ta en guide (Han började nog bli lite less på våra äventyr). Vår påtvingade guide kunde man tro var en luffare och som inte hade duschat på flera dagar. Inte nog med att han hade en märklig doft, hans kondis var lika med noll så vi fick lov att ta pauser för varannan meter. Inte riktigt vår melodi.

Vi blev dessutom tvungna att betala för rundvandringen (Som vi säkert hade hittat på egen hand om det inte blev så påtvingat). Det var vi inte var beredda på i förväg så vi kände oss något lurade. Som tur är fick vi iaf se ett vattenfall och vi ser glada ut på bilderna.

Stigen såg iaf ganska lovande från början…

Stigen utför bjöd iaf på en del häftig natur.

Här var det bara att vada över. Såg inga blodiglar som tur var.

Här försökte vi hitta stigen men utan resultat. Det är för övrigt väldigt mycket brantare än vad det ser ut.

Hittade iaf ett vattenfall efter lite om och men…

Men förutom denna lilla felberäkning så har vår vecka på Mauritius varit helt fantastiskt. Vi har sprungit rätt på resten av våra löpturer, fått uppleva fantastisk natur, vackra stränder och idag har vi även simmat med delfiner. Det blir med andra ord många fina minnen som vi tar med oss hem.

Bjuder på några bilder från övriga dagar. Har tyvärr ingen på delfinerna då jag hade fullt upp att försöka hänga med och simma med dem…

Uppe på högsta toppen på Mauritius – Black River Peak