Imorgon är det dags för Göteborgsvarvet och jag har en startplats. Men känner mig fortfarande tveksam om jag ska starta eller inte. Har svår beslutångesten.
Anledningen att jag tvekar är att jag just nu tränar för fullt inför VM i bergslöpning som går i juli. Jag bestämde mig därför redan för långt tidigare att jag inte ska springa i Göteborg.
Ett halvmaraton på asfalt kräver en längre återhämtning och risken är att jag blir sliten efter loppet och att träningen då blir lidande. Jag har dessutom laddat upp på absolut sämsta tänkbara sätt eftersom jag egentligen inte har tänkt att springa.
I måndags blev det en distanstur på 2 timmar och i tisdags maxade jag Hammarbybacken så hårt att jag fortfarande har träningsvärk. De sista dagarna laddar jag sedan upp med att stå på mässa 12 timmar om dagen och det kräver mycket energi. Allt talar emot att jag inte ska springa.
Trots detta känner jag en stor längtan att springa loppet. Man blir så sugen när man träffar alla laddade löpare här i Göteborg. Jag har sedan aldrig sprungit Gäteborgsvarvet och skulle vilja prova på det. Jag kommer ändå behöva träna på lördag och tänker att jag då likaväl kan springa loppet. Jag kan ju ta det lugnt och bara njuta av loppet. Strunta i tider och utan någon press. Man måste väl inte alltid prestera på topp bara för att man springer ett lopp?
Är dock väldigt tveksam att jag klarar av att ta det lugnt och att inte sätta några som helst krav på mig själv. När jag står där på startlinjen så vill man ändå ge allt vad man har för den dagen. Så känner mig splittrad och förvirrad. Ska jag springa eller inte?