Stäng star

Runacademys blogg

Team Nordmark visar att ingenting är omöjligt!

Publicerad

IMG_8464.JPG

Alla som tog sig i mål på gårdagens Stockholm marathon var vinnare, men så finns det de som har fått kämpa något alldeles extra för att klara av det. Berättelsen om Team Nordmark är en imponerande bedrift som verkligen berör oss på djupet.

Team Nordmark består av sonen Hugo och pappa Mikael. Hugo har en svår hjärnskada som gör att han inte kan prata och är helt beroende av andra för att klara av sin vardag. Trots alla sina hinder lyckades han att ta sig i mål på Stockholm marathon. En bedrift som i sig borde vara värd ett bragdguld. Det visar att man med rätt engagemang och attityd kan skapa något positivt från det som annars talar emot en.

Stort grattis till att ni klarade ett helt marathon ihop. Verkligen imponerande. Hur gick det att springa loppet i regnet?

Det gick toppen! Trodde inte att det skulle gå så bra för Hugo men han var rejält påpälsad och vi satte ganska tidigt på ett regnskydd som gjorde att han höll sig torr. Dock fick vi stanna till många gånger på andra varvet för att kolla till honom och se att han hade det bra.

Måste varit riktigt tufft?
Vi hade en helt suverän stämning i vår grupp. Vi hade med oss 9 medlöpare och de var alla så positiva vilket gjorde att vi sprang med ett leende på läpparna hela loppet, trots allt regn.

Var ni fler som hjälptes åt att putta på vagnen?
Nej, vagnen är ”helig” för mig:) Det är bara jag som skjuter på Hugos vagn. De andra hjälper till så att vi kommer fram lättare, inte kör på andra löpare och bär på mediciner, mat, blöjor och annat som Hugo behöver.

Vad var tuffast och vad var roligaste?
Tuffast: Trots allt att det regnade konstant. Det gjorde att jag var på helspänn hela tiden så att Hugo inte skulle bli blöt eller kall.
Roligast: Att ha sällskap av 9 så positiva människor vilket gjorde loppet till en härlig upplevelse trots regn och blåst.

Många som är hela och friska klagar ofta över småsaker i livet och blir aldrig ändå nöjda. Man jämför sig bara med de som är bättre. Många som säkerligen tex. sprang igår och ändå inte var nöjd över sin prestation. Vad skulle du vilja säga till de som är hela och friska men ändå inte är nöjda?

Alla har sina perspektiv och referensramar men det livet med Hugo har lärt mig är att leva mer i nuet, att bli mer ödmjuk, att uppskatta det man har och att inse vad som är ”riktiga” problem och att inte gnälla över småsaker. Jag har träffat så många barn och föräldrar i liknande situation som vi och ser att de finns det som har det så mycket tuffare än vad vi har. Så jag tror många skulle behöva få lite mer perspektiv på saker och ting och inse hur bra man har det. Det är svårt, men går.

IMG_8462.JPG

IMG_8463.JPG


Kommentarer avstängda.