Det har blivit en liten tradition för mig att springa tjurruset och har nu gjort det flera år i rad. Det är roligt med en helt ny utmaning på hösten där fokus inte är på snabba tider utan snarare att bara ta sig i mål. Men det var tufft kan jag lova och i år fick jag kämpa extra hårt för att klara av segern. Det innebar att det var min tredje raka vinst!
I början på loppet så var det rätt lättlöpt. Det var nästan så att man blev lite besviken. Var vara alla tuffa moment? Fick äta upp det senare i loppet. För min del var det dock till en fördel för kunde då trycka på och ta en skaplig ledning. Min styrka är att springa och brukar däremot vara rätt dålig på alla hinder och träsk.
Det enda man möttes av de första 5km var lite simning i havet och en liten klättring med hjälp av rep. Men var inte direkt särskilt svårt och var inte ens kallt i havet. Vid 5km ledde jag därför med 1 minut tillgodo till en duktig orienterare från Finland. Men sen så blev det tuffare.
Först var det lite hinder på vägen men det var mer att krypa under och klättra över. Inget som ni imorgon behöver oroa er över. Första delen var mest en transport sträcka, det var de sista kilometrarna som loppet började på allvar.
Först bjöds det på ett träsk med gyttja och lera. Det såg först ut som att man enkelt skulle kunna ta sig över här om man valde rätt väg – men jag tog nog den sämsta tänkbara vägen och hela jag ramlade i träsket och kunde inte ta mig upp! Trodde ett tag att jag skulle drunkna och hade svårt att andas i leran. Tillslut fick jag tag i en rot eller något som stack upp så jag kunde dra mig uppåt land. Det här tog mycket energi på mig och var nu helt slut. Mycket av mitt försprång togs ikapp här då orienterare bakom måste tagit en mycket smartare väg. Nu gällde det att gasa om jag skulle vinna. Men utmaningarna tog inte slut här.
Istället kom jag till flera meter höga vass där det var omöjligt att ta sig framåt. Här hade jag helt klart en nackdel att vara den absolut första personen som skulle igenom detta då inget var nertrampat. Dessutom bjöds det på många brännässlor och jag lyckades så klart att ramla på någon rot och det med ansiktet först på brännässlorna. Det svider fortfarande kan jag lova. Att dagen till ära springa med kortbyxor var inte heller ett smart val – benen fick mycket stryk kan jag lova.
Efter den höga vassen som aldrig tog slut så hörde jag nästan hur tjejen bakom mig flåsade i nacken. Hon var nu inte långt efter. Som tur var kom vi äntligen till lite mer löpbara partier och jag kunde äntligen dra nytta av att vara löpare. Nu tog hon inte längre in på mig och jag kände hur jag åter fick ett övertag. Med omkring 3 kilometer kvar möttes man av en lång slalombacke vid fiskartorpet. Här var jag mycket trött men jag visste att mer hemska partier väntade så varje sekund jag nu samlade på mig skulle vara viktig. Jag slet och kämpade och fick några ytterligare sekunder innan nästa hel-vete.
Vi möttes nu nämligen av ett nytt träsk men denna gång med mindre gyttja men desto snårigare. Denna bit var omkring 500m och det gick verkligen inte fort. Som sagt denna typ av terräng är inte min styrka och fick även lov att gå en hel del. Jag försökte här vara smart och ta det lugnt. Fokusera på att välja rätt väg och inte fastna i något kärr. Lyckades ändå fastna i någon buske och höll knappt på att ta mig låss. Kände hur orienteraren bakom mig plockade in på mig och flåsade mig snart i nacken. Jag lyckades ändå hålla henne bakom mig över hela detta parti.
När vi äntligen kom ut på lättare partier så gällde det att åter trycka på allt vad jag förmådde. När man äntligen kom till passagen på 9km så var jag mycket trött och det kändes som loppet aldrig skulle ta slut. Möttes av ytterligare kärr, brännässlor, stup och högt vass. Jag slet och kämpade för visste att hon inte var långt bakom. Det var först när jag såg målet som jag kände att jag skulle ta hem en till seger. Kastade då ett öga bakom mig och såg att det var lugnt. Kunde då fokusera på att njuta av upploppet. Alltid en skön känsla att ta sig i mål som första tjej.
Bjuder på några bilder från loppet så förstår ni lite mer vad det handlar om. Nackdelen av att vara den som är absolut först på banan är att man helt enkelt inte blir så lerig och skitig. Men däremot var hela jag dyngblöt, blodig och kall. Så nog var det en utmaning allt!
Vår ledare i Huddinge Annelie Florin knep en meriterad sjätteplats!
Vår ledare Anna och Jenny från Uppsala sprang båda in som topp 30!
Glada tjejer efter mål 🙂
