Kroppen börjar äntligen att återhämta sig från förra veckans prövningar i Alperna då jag sprang VM i bergslöpning. Förra veckan gick tungt och det var inte roligt att springa. Blev därför mestadels vila med några lätta turer. Nu i helgen börjar det äntligen släppa och det känns iaf som någon form av löpning. Är inte redo för några tuffare pass men kroppen känns i alla fall löpbar.
Nu gäller det nämligen att komma igång med träningen för snart väntar nästa stora prövning, nämligen ultravasan!
Men varför ska jag då utsätta mig för detta lopp? Jag som alltid har sagt att jag aldrig i mitt liv ska springa ett ultralopp. Vad vill jag nu bevisa med det? Det kommer enbart vara fruktansvärt jobbigt, göra ont och jag lär ju inte vara löpbar på lång tid efter det loppet. Det lär ju inte heller vara direkt hälsosamt att utsätta kroppen för en sådan stor kraftutmaning. Så varför?
Ska jag vara ärlig så undrar jag oxå det själv ibland och jag har tvekat en hel del. Men samtidigt är det något speciellt med Vasaloppet. Jag kommer själv från Mora och är så gott som uppväxt med det loppet. När jag var liten så beundrades jag över alla som gick i mål på Vasaloppet och kände att jag någon gång också ska få komma i mål i Mora. Men för mig känns det inte alls lockande att åka skidor. Så bökigt med valla, kyla och att försöka hitta snö för att träna. När det sedan visade sig att man nu kan springa loppet så blev jag lockad. Vore det inte rätt häftigt att göra det en gång i livet? Jag behöver ju inte direkt bli en riktig ultralöpare bara för att jag provar ett lopp.
Samtidigt finns det också en nyfikenhet. Hur kommer kroppen att kännas efter 50,60 och 70km? Går det ens att springa när man har kört 80km? Var går egentligen gränserna?
För mig känns det också som att jag har fullbordat min löparkarriär om jag också får till ett riktigt ultralopp. Jag har tävlat i Sverigeeliten på alla distanser från 400m upp till marathon och även sprungit bergslopp och trail. Det enda jag egentligen saknar i mitt CV som löpare är ett ultralopp. Hur ska jag sedan annars kunna ge tips och råd till alla er löpare där ute om jag själv inte har sprungit? För att ge bäst råd borde man uppleva det själv annars blir det inte riktigt äkta.
Så av dessa anledningar är planen att stå på startlinjen lördagen den 22 augusti i Sälen. Jag har då en tuff resa och ett av mina största utmaningar framför mig.