Med drygt tre veckor kvar till Stockholm maraton så var planen att denna vecka starta med hårdare kvalité på träningen. Men det har inte alls gått som planerat. De tuffa passen har istället byts ut mot lätt jogg och vila.
Kroppen har istället varit rejält sliten. Förra veckan var jag på löparläger i Kroatien och det tar mycket mer energi än var man kan tro att också coacha andra så intensivt under en vecka. Trots två dagars helvila direkt efter lägret så kändes kroppen tröttare än vanligt.
I tisdags var planen att enbart jogga hem från jobbet, vilket är en sträcka på 12 km, men jag kom bara 3km för sedan fick jag lov att gå. Kroppen var helt slut och benen som bly. Försökte jogga några kilometer till men tyckte det då var dumt att försöka pressa mig. Istället fick det bli pendeltåget hem.
Resterande veckan har jag tillåtit mig själv att ta det mycket lugnare och har inte alls tränat som planerat. Det kan kännas frustrerande att få lov att hoppa över träningspass med endast några veckor kvar till Stockholm maraton, men när kroppen inte ger rätt signaler så är det dumt att pressa den vidare. Vid det läget så bryts kroppen bara ner ännu mer och så blir det en ond spiral. Träning bryter nämligen ned kroppen och för att faktiskt utvecklas behövs det vila för att bygga upp kroppen igen. Blir inte återhämtningen tillräcklig så bryts bara kroppen ned ännu mer. När kroppen känns tung och trött trots att du har tränat en hel del och tycker du borde vara stark, då ger det oftast mer att vila än att träna.
Igår var jag tillbaka igen efter några dagars helvila och det var en helt annan studs i benen. Tänk att lite vila kan göra susen!