Att vara gift med mig är nog inte det lättaste. Då kan man nämligen lite mot sin vilja bli anmäld till olika lopp utan knappt sin vetskap. Idag stod vi båda därför på startlinjen till Sickla Gruvlopp. Jag gillar nämligen att springa lite halvknasiga lopp och detta lopp på 2,5km i en gruva kändes som en helt ny utmaning.
Loppet blev också en häftig upplevelse. Trodde faktiskt aldrig det skulle vara så skoj att springa i mörkret i en gruva. Men de bjöd på discolampor, musik och det var en annorlunda upplevelse att springa i en gruva. Banan var rätt så knixig så det gällde att hänga med i svängarna. Loppet slutade dessutom med en tuff intern kamp mellan mig och min man Andreas.
Andreas öppnade hårt och efter en kilometer var jag nog 50m efter. Trodde faktiskt att jag då inte skulle ha någon chans då han brukar vara starkare än mig på kortare distanser. Men jag närmade mig för varje steg. Vid sista backen och med endast 500m kvar så kom jag ikapp och låg precis bakom rygg. Nu var det mycket prestige som stod på spel.
När vi kom upp över marken så var jag dock mycket trött medan Andreas hade en tempoväxling. Så jag förlorade inte bara spurten utan även min egen stolthet och mycket prestige.
Men i mål var jag ändå nöjd med mitt lopp och glad för min mans skull. Han gjorde ett väldigt starkt lopp och slutade totalt fyra i herrklassen. Jag kom själv tvåa efter starka Sandra Eriksson som sprang OS i somras på 3000m hinder. Jag sprang ändå med en god känsla och kände mig starkare än var jag själv skulle tro. Nästa vecka så hoppas jag på revansch då vi åter utmanas i Torslanda Trail i Göteborg.
I första heatet på Sickla gruvlopp så tog vi båda hem andraplatsen. Framför oss hade vi superlöparna David Nilsson som nu senast vann Finnkampen och Sandra Eriksson som sprang OS på 3000m hinder.
På åttonde plats kom vår ledare Helena Ingvarsdotter.
Stark insats av vår medlem John Harrison som sprang in på en fin 22:a plats i herrklassen på Sicklaloppet.
Glad över min andraplats!
Bästa priset 😀
Det var häftigt att springa i gruvan!