Vilket lopp Prag Halvmaraton blev! Vi hade perfekta förutsättningar med omkring 18 grader, mulet och vindstilla. Att Prag halvmaraton är ett av världens snabbaste blev vår grupp varse om och totalt kammade vi hem 12 nya personliga rekord! Det största perset stod Linda Enoksson för som persade med hela 13 minuter! Största överraskningarna var Johan Sandell som sprang in strax efter mig på 1,20 (Hade som mål att springa under 1,30) samt Peter Fällström som sprang in på fina 1,47 och hade som mål att gå under 2h. Nya pers slog Hansi Kraus på 1,31,03, Håkan Hanning på 1,47,19, Peter Wass på 1,39,05, Åsa Andersson 1,59,57, Viktoria Lindström 2,18,16, Erica Wass 2,02,18, Katarina Lovrantova på 1,22,58 samt jag på 1,19,26. Bra sprang även Jacob Ruhe, Andreas Alfredeen, Mats Eriksson och Helena Reinikainen även om det denna gång inte blev pers.
Mitt pers lopp
Det här var även ett av de bästa lopp som jag någonsin sprungit. När jag kikade på klockan vid mållinjen var jag chockad – trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag kunde springa så här snabbt. Jag visste att formen var bra och att jag förra helgen kunde göra 37,30 med de förutsättningarna var ett kvitto. Men jag tar loppet från början.
Blev lite halvknasig uppvärmning än vad jag är van vid inför ett lopp. Sista 30min innan loppet stod jag mest still för att bevaka min plats. Inte vad jag direkt är van vid men verkar vara ett nytt vinnande koncept. Min plan inför loppet var att jag bara skulle springa och inte tänka så mycket. Gå på känsla och inte bry mig för mycket om tiden. Var rädd att jag öppnade första kilometerna för fort eller för långsamt, alltid svårt att känna. Öppnade första kilometern på 3,30 – skönt kvitto då det kändes väldigt lätt. Sedan tog jag kilometer för kilometer där första 5 startades på 18,36. Jag passade även på att dricka vid varje station. Är riktigt dålig på att springa och dricka med plastkoppar så blev att jag till och med stannade. Förlorade en del tid i jämförelse om jag hade haft langning men tjänade nog ändå på det än om jag hade stressat och hällt över mig allt. Viktigt att få i sig vätska. Blev att jag denna gång enbart drack vatten men tog två geler som jag hade med mig.
Kändes som jag öppnade väldigt lugnt och kontrollerat. Snacka om att jag då blev överraskad när jag passerade 10km på 37,25 – nytt pers! Redan då kunde jag vara nöjd över loppet.
Jag var då rädd för att jag hade öppnat för fort och resterande loppet var en lång väntan till när jag skulle falla ihop och nå väggen. Men den kom aldrig. När jag passerade 17km och fortfarande kände mig pigg så visste jag att jag skulle klara det.
Vid 18km blev min hjärna trött och jag var förvirrad. Hur långt är det då kvar? Hur lång är en halvmara? Måste väl bara ha 2km kvar nu så kom igen. Vid 19km började jag räkna igen. En mara är på 42, nä då måste en halvmara vara på 21! Åhh nej ytterligare 2km kvar. Kom igen nu bara bita ihop.
Sista kilometern var en pina. Kändes som den aldrig tog slut. När jag väl började skymma målet lyckades jag ändå öka tempot. Passerade då tjejen som jag hade sprungit stort sett hela loppet med – passerade mållinjen på 1,19,26. Helt sjukt! Nytt pers med 5min. En tid som för övrigt endast 6 svenska kvinnliga löpare sprang bättre än under hela förra året.
Kvällen firades med gott käk, öl, lite dans och mycket skratt. Det har verkligen varit en rolig och minnesvärd helg i Prag!
