Stäng star

Runacademys blogg

Detta inlägg är från Runacademy's grundare Petra Kindlund.

Alltid kul att vinna!

Publicerad

Medan de flesta springer Lidingöloppet, befinner jag mig istället i Göteborg där jag sprungit Torslanda Trail Race. Det är roligt att få prova på nya lopp med nya naturupplevelser.

Loppet bjöd på riktigt fin terräng med utsikter över havet och många härliga stigar och partier. Det var en riktig njutning att springa loppet även om det var mycket prestige som stod på spel och jag fick slita hårt.

Loppet skulle nämligen bli en hård familjekamp mellan mig och min man Andreas. Vi höll ihop tillsammans de första 3 km och jag fick redan då slita för att hänga med över bergshällarna som hade en hel del svårare partier. Plötsligt kom vi till en jätte hög klippa som man behövde ta sig över. Här tog Andreas sin chans som enkelt kunde ta sig över medan jag med min korta längd blev tvungen att springa runt. Här fick han genast en lucka och tog även chansen att trycka ifrån när det inte var helt lättsprungit i partiet direkt efter. Lite fel tycker jag att utnyttja min svaghet på det sättet, men visst, är det tävling så är det.

Men jag gav inte upp utan tänkte att jag skulle ha chans att komma ikapp när det blev lättare partier. Så jag kämpade och slet. Sprang ikapp några andra herrar men såg aldrig Andreas. Det var lite psykiskt knäckande att bli ifrånsprungen så tidigt i loppet.

När det var omkring 3 km kvar insåg jag att det var kört att hinna ikapp Andreas. Han syntes inte alls inom räckhåll. Jag kämpade ändå för att vinna över killen som låg efter mig och hade gjort det i några kilometer. Det var snåriga stigar, några hällklippor över berg och nerför brantare partier. Det var en av de mest utmanande banorna som jag har sprungit på en halvmara, men samtidigt väldigt fint.

Jag lyckades ändå hålla ihop loppet bra och vann även spurten mot killen som hade tagit häng på mig. Jag fick sedan glädjas över att ta hem segern bland damerna. Men Andreas var för stark idag och detta trots att han fick kramp på slutet av loppet. Helt sjukt jag inte hann ikapp honom då han blev tvungen att gå i mål på stapplande steg, p.g.a. den kramp han drog på sig strax efter 17 km. Det visade sig att jag i mål endast var ynka 2 minuter efter på 1h56 minuter på 21,5km löpning. Tiden kanske säger något om banan. Ett halvmaraton på asfalt har jag annars gjort på 1,19, så dagens bana var riktigt tuff.

Så med detta lopp innebär det att jag inte längre ens är bäst i familjen. Får nog se till att börja tjuvträna när han inte ser för det känns inte helt bra att han ska slå mig. Men jag kommer igen. Jag lovar.

(null)
Trots förlusten i familjekampen var jag glad över att kliva högst upp på pallen!

(null)
Det är bara att gratulera. Men jag kommer vilja ha revansch!

(null)
Banan bjöd på fin utsikt över havet!

(null)
Sköna stigar

(null)
Uppvärmningsjoggen innan start. Det var spänt och nervöst…

(null)
Grymt imponerad över min kusins man Christoffer som tog sig i mål trots lite för dålig förberedelser. Han kämpade så bra och imponerad att han klarade ta sig igenom den tuffa banan på knappt någon träning.

(null)
Vi var alla ändå glada i mål!

Har sett att det även är många av er som sprungit Lidingöloppet. Hur har det gått för er alla? Vi kommer under morgondagen göra en liten sammanställning om loppet.


Kommentarer avstängda.