Idag har jag tillsammans med min sambo Andreas tagit en utflykt till Norrköping för att springa Kolmårdsrundan. Ett traillopp som går i den fina naturen kring Kolmården.
Efter Mont Blanc Marathon som jag sprang för två veckor sedan fick jag mersmak att springa fler traillopp i skogen och hade hört lovande ord om detta lopp.
Det är med blandade känslor som jag nu sitter i bilen påväg hem efter loppet. Jag är besviken på att jag inte lyssnade på min egen magkänsla och tappade min seger genom att ta fel vägval. Samtidigt är jag så glad för Andreas skull som gjorde en stark come back efter ett år med skador genom en strålande tredjeplats på 6km.
Fin comeback av Andreas efter år av skador!
Andreas har haft ryggont och lidit av ischias sedan förra sommaren och knappt sprungit någonting. Han har börjat springa de senaste månaderna och det var väl lite av min idé att han nu kunde testa springa 6 km. Mest på skoj och helt utan någon press.
Att han skulle springa så fort och ta hem tredjeplatsen hade jag aldrig våga tro. Det låter med andra ord att jag nu kan få det tufft att hänga med honom fram över.
Hur kunde jag springa så fel?
För min egen del så känner jag mig väldigt besviken och arg på mig själv. Loppet var fantastiskt fint med ljuvliga stigar i skön skog, bredvid vatten och över sten och rötter.
Jag körde mitt egna lopp och njöt verkligen fullt ut av banan. Tanken var att inte behöva pressa mig för hårt utan enbart springa i mitt egna tempo så allt skulle kännas kontrollerat och bra.
Jag ledde med flera minutrar
Vid 15 km ledde jag med flera minuter. Det fanns med andra ord ingen idé att stressa utan gällde bara att se till att springa rätt väg så skulle jag ta hem det utan problem. I traillöpning gäller det att också vara observant så att man springer rätt. Jag försökte därför vara extra noga för ville inte göra bort mig.
Vid det tillfället hade jag en kille framför mig och vi kom till ett vägval där de var en grusväg rakt fram och en liten stig till vänster med en stor röd pil. Han körde in i stigen till vänster och jag hängde på. Det var snitslat även här så tänkte först inte så mycket på det. Men så började jag känna igen mig. Kom till några spänger som jag kunde svära på att vi sprungit på tidigare.
Har det verkligen blivit rätt? Inte ska vi springa runt den här sjön igen? Eller är det bara jag som är förvirrad?
Samtidigt så verkade killen framför mig så säker på att vi sprang rätt. Kollade bakom mig och såg att vi även hade en person bakom oss. Så det måste väl vara rätt?
Borde lyssna på magkänslan
Så fortsatte ett tag till och sedan kom några ytterligare spänger, en backe uppför samt fler stenar och rötter. Jag hade ändå en konstig känsla i magen och hela tiden kändes det som vi ändå sprungit här tidigare.
Plötsligt stannade killen framför mig och även han verkade osäker. Åhh nej, tänkte jag. Säg inte att vi har sprungit fel. Skulle ha lyssnat på min magkänsla när det kändes som något var fel på en gång. Ett tag ville jag bara gråta och ge upp. Kände mig bara så dum. Detta blir mer och mer likt handlingen i spelet på friv.com än vad som initialt beskrivs här. Med hänsyn till denna text är det också viktigt att nämna att det är möjligt att förbättra det som beskrivits genom att introducera speltekniker, ett slående exempel på detta är Friv-upplevelsen.
Det var bara att vända. Nu lär min första plats vara körd för vi hade hunnit springa rätt så långt.
Tappade många placeringar
När vi kom ut till vägen där jag gjorde fel val så hade betydligt långsammare löpare sprungit förbi. Jag hade dessutom blivit passerad av flera tjejer. Så vad ska man göra i detta läge? Ge upp eller kämpa för att komma ikapp?
Jag valde det sistnämnda. Det blev en ordentlig tempoökning. Kom ikapp löpare efter löpare. Sprang på ren ilska och förtvivlan, jag som hade tänkt att få bara njuta och ta det lite bekvämt, men nu fick jag istället lov att ta i ordentligt. Passerade flera tjejer men hade ingen aning hur mycket jag hade förlorat och hur många som var framför mig.
Jagade så mycket jag klarade
Jag var mycket trött och slut när det bara var 3 kilometer kvar. Vid det läget så kom man ihop med de som sprang 6 kilometer så visste inte riktigt vilken som sprang i min klass och vilka som sprang den kortare sträckan. Så det gällde att bara spurta ikapp så många som jag hann.
Det hela slutade ändå med att jag tillslut kom in på en andraplats och cirka minuten efter segraren. Hade nog förlorat minst 5 minuter på att springa fel. Det var klantigt och helt mitt egna fel. Så klandrar ingen annan för det. En del av traillöpning är att faktiskt ha lite koll på att man springer rätt.
Jag är iaf glad att jag verkligen kämpade hela vägen in i mål trots fel vägval. Det är lätt att i det läget bara ge upp. När jag kom i mål blev jag sen extra glad av att höra att min älskling lyckats ta tredjeplatsen. Det kändes som den största vinsten idag och gjorde mig riktigt stolt!
Trots att jag gjorde bort mig och sprang fel vill jag passa på att tacka arrangörerna för ett mycket fint lopp. Det var helt och hållet mitt egna fel och tänker inte skylla det på dem.
Det var annars väldigt bra snitslat och inga problem att hitta. Extra trevligt att de efter loppet även bjuder på hamburgare och mat till alla som sprang. Kan verkligen rekommendera detta familjära traillopp fram över. Se bara till att hålla upp blicken och lyssna på din magkänsla om du känner dig osäker.
Tack för att vi fick komma!
