Att springa lopp tillsammans är en riktig hit, i alla fall om man frågar våra ledare Nathalie och Karl i löpargrupperna Göteborg respektive Västerås. De genomförde tillsammans för några veckor sen trailloppet Sandsjöbacka Trail på hela 89 kilometer. Det finns flera fördelar med att springa ett lopp tillsammans. Man delar själva upplevelsen samt hjälper och peppar varandra längs med vägen. Inför loppet kan man även motivera varandra och träna tillsammans. Idag berättar Nathalie och Karl om sin upplevelse av loppet!
Kan ni berätta kring helhetsupplevelsen av loppet?
Sandsjöbacka Trail är ett terränglopp som går i Halland och trakterna kring Göteborg. Loppet var en riktigt prövning med nästan 9 mil i stökig och tung terräng. Det var bara någon plusgrad i luften, dimma, regn och vind under stora dela av loppet. Tidvis saknades stig och det var rejält bökigt med hinder i form av nedfallna träd och stora stenar. Men framförallt var det lerigt, nästan löjligt och skrattretande lerigt. Men vi höll oss i princip hela tiden positiva. Inte någon gång kom det en tanke på att avbryta.
Hur kom det sig att ni gjorde Sandsjöbacka trail tillsammans?
På en inspirationshelg för oss ledare på Bosön i höstas diskuterade ett antal av oss att springa längre än 75 km för första gången. Nathalie hade redan gjort det. Men jag Karl planerade att göra min premiär under 2019. Många ville springa Ultravasan, men vi två var båda sugna på Sandsjöbacka Trail. Då uppstod idén om att åtminstone starta tillsammans. Eftersom vi både hade som målsättning att komma imål och inte klara någon viss tid så kom vi fram till att vi skulle köra hela loppet tillsammans. Samt även försöka få till lite gemensam träning inför loppet.
Hur såg förberedelserna ut för loppet och hur lade ni upp träningen?
Vi pratade mycket inför loppet om olika förberedelser och mentala inställningen. Vad skulle vi ha för energiplan? Vad packar vi med oss? Vilka skor skulle passa? Hur skulle vi ta oss till starten? Nathalie som bodde närmare loppet kunde provspringa första biten och rapportera om hur terrängen såg ut precis i början.
Körd ni några pass tillsammans?
Eftersom vi bor långt ifrån varandra körde vi inte så många pass tillsammans, men två nyckelpass fick vi till. En gång var Nathalie och hälsade på en kompis i närheten av Karl och då sprang vi ett långpass i terräng tillsammans.
Dessutom körde vi ett pass tillsammans fast på distans. Passet gick ut på att vi sprang en mil per intervall och vilade sedan en timme. Vi körde 6 intervaller och passet blev alltså hela 6 mil långt totalt. Då sprang vi båda hemifrån, men peppade varandra mellan varje intervall. Att veta att vi gjorde detta tillsammans gjorde att det blev lättare att tvinga sig ut på mil 5 och 6 med trötta och stela ben.
Hur var det att springa ett lopp tillsammans?
Det var en väldig trygghet att veta att man inte skulle behöva hantera de komplikationer som man kan räkna med under ett långlopp. Bara att veta att man hade någon med sig gjorde att man kunde släppa vissa farhågor. Under loppet som vi sprang var det ofta långa stunder där vi var långt från alla andra deltagare och också funktionärer. Att då vara två personer som kan navigera tillsammans, hjälpas åt om en pannlampa går sönder eller någon får slut på vätska, vrickar foten eller behöver något annat, gjorde att vi kunde fokusera på rätt saker. Risken att fastna helt själv i skogen med bruten fot och urladdad mobil fanns inte. Det gjorde känslan mer avslappnad. Dessutom var det väldigt trevligt att springa och prata med varandra under de perioder då man kände för det.
Vad ska man tänka på när man springer tillsammans?
Det är viktigt att man före loppet pratar igenom och är helt överens om målsättningen. Det är också viktigt att fundera på hur man ska hantera situationer om den ena får problem medan den andra känner sig stark. Tänk också igenom om ni ska hålla ihop oavsett vad, även om det innebär att båda missar målet man satt. Ska man fortsätta om man springer helt fel och loppet därför blir två mil längre?
Vad är fördelarna att springa i par?
Förutom säkerhetsaspekten och att gemensamt hantera motgångar som vi redan nämnt vill vi nämna flera andra fördelar. Den delade glädjen att kämpa sig igenom något tillsammans och gå i mål tillsammans. Att kunna dela på glädjen över att ha genomfört något tufft ger mycket även långt efter loppet. Tillsammans kan man minnas och påminna varandra om vad man åstadkommit och glädjas igen.
Nathalie och Karl hade jätteroligt nästan hela tiden! 🙂