Hade satt klockan pÄ 06:30, vaknade för ovanlighetens skull lite tidigare. Fortfarande vÀldigt trött staplade jag mig upp ur sÀngen. KÀnde jag inte lite av hÀlen denna morgon? Ignorerade kÀnslan och tÀnkte att jag nog bara var lite morgonstel. à t lite lÀtt frukost och bytte om. Nu var jag redo för att starta dagen pÄ topp med en skön liten tur.
Jag tog nĂ„gra löpsteg. Ămmade det inte lite hĂ€len Ă€ndĂ„? TĂ€nkte att det försvinner nog nĂ€r jag kommer pĂ„ mjukare underlag. Joggade 200m till och sprang sedan pĂ„ grĂ€set. Den underliga kĂ€nslan i hĂ€len försvann inte. Förtvivlat sĂ„ stannade jag.
Jag har haft kÀnningar av hÀlen frÄn och till i snart tvÄ Ärs tid. Det har hittills inte pÄverkat mig utan enbart förnimmat en ömhet som har försvunnit sÄ fort jag lagt in ett mjukare ilÀgg i hÀlen pÄ skon. Men idag kÀndes det lite mer Àn vad det brukar. Varningsklockorna började ringa. Inget pass Àr vÀrt risken trots att jag varit helt smÀrtfri i flera veckor. Risken för att fÄ en lÄngvarig skada Àr ÀndÄ inte vÀrt det.
Jag har stor respekt för de signaler som kroppen ger mig. KÀnner jag av att nÄgot som ömmar eller rentav gör ont Àr det kroppens sÀtt att sÀga ifrÄn. Trotsar man det sÄ Àr risken stor att det enbart blir vÀrre och att man tillslut inte kan springa pÄ flera mÄnader. Ett pass kan göra den stora skillnaden.
Jag hade kunnat springa min runda pÄ 90minuter den hÀr morgonen. Kanske att det inte hade blivit sÄ mycket vÀrre och att jag kunde fÄtt Àta en rejÀl frukost och kÀnna mig sÄ dÀr löjligt nöjd och glad man alltid gör efter en morgontur. Men risken Àr att det ocksÄ hade varit starten för en lÄngvarig skada. Jag vÄgar inte chansa. Hur mycket betyder egentligen ett pass? Det gör ÀndÄ inte sÄn stor skillnad. Nu blir det vila idag och imorgon. Provar pÄ nytt pÄ söndag.
