Vintern kan kÀnnas oÀndlig lÄng och mörk. Framförallt sÄ Àr det mörkret i kombination med att sÄ lÀtt bli sjuk som Àr det jobbigast tycker jag. Brukar nÀstan alltid hamna i nÄgon form av influensa sÄ hÀr Ärs och sÄ blev det Àven i Är.
Förra veckan hade jag rĂ€tt sĂ„ mycket feber och dĂ„ligt med energi. Men nu mĂ„r jag Ă€ntligen mycket bĂ€ttre och har idag tagit mina första löpsteg. Det gick varken fort eller lĂ„ngt, men det gick framĂ„t! Ăven om det kĂ€ndes bĂ„de tungt och segt sĂ„ var det vĂ€ldigt skönt att bara vara igĂ„ng.
PÄ löpturen upptÀckte jag vad ljust det fortfarande Àr ute trots att klockan började nÀrma sig 17:00. Det har verkligen nu blivit skillnad pÄ mörkret. Nu kommer det dÀrför att gÄ undan och allt blir dÀrför lÀttare och lÀttare. Snart behöver man inte heller fÄ Ängest över att man mÄste springa i mörkret pÄ kvÀllarna. SÄ underbart med mer ljus.
Jag Àlskar egentligen den hÀr tiden som vi nu har framför oss. Allt blir hela tiden Ät det bÀttre och varenda litet vÄrtecken gör att man blir sÄ mycket gladare. Man börjar Àven se att fler och fler tar sig ut i löparspÄren och det ger sÄ klart en extra sporre.
Det gÀller dÀrför att nu blicka framÄt och det dröjer nog inte alltför lÀnge innan vi Àven fÄr se den första tussilagon!
